Hur många tror du att det finns?
Visste du att det fanns så många vattenkraftverk i våra vattendrag?
Trots att jag är intresserad av ämnet – ja alltså det blöta ämnet vatten – vattnet vi är så otroligt beroende av, så visste inte jag att det rörde sig om så många.
Hur mycket nytta gör de då?
Vi kör en frågeruta.
Vi återkommer till det rätta svaret lite senare.
Vad spelar det då för roll om vi har dessa kraftverk eller inte?
Det spelar en vansinnigt stor roll om du är en vattenlevande varelse.
För dessa, och hundratals andra insekter, smådjur och fiskar är varje kraftverk – hur litet det än är – ett oöverkomligt hinder. Nja, inte riktigt. Vissa av dessa äger förmågan att krypa, kråla eller åla sig på torra land i korta sträckor. Det innebär att de med stor möda tar sig för vandringshindret. Det är inte många, men de är få som lyckas med detta.
Vi leker den berömda ålleken ett tag.
Visst är ni bekanta med ålen och dess utstakade öde? I nuvarande takt är ålen ett historiskt minne om 40 år. Vi talar alltså om ålen, en av jordens äldsta och mest framgångsrika varelser.
Ålen är en nattaktiv allätare. Under dagen ligger ålen nedborrad i bottensedimenten, men när mörkret faller kommer ålen fram. Ålen leker och dör på några hundra meters djup i Sargassohavet. Efter att larverna kläckts färdas de passivt med Golfströmmen till Europas kuster. Hur länge denna resa tar är omdiskuterat där olika studier indikerar på allt från 10 månader till 3 år. De så kallade leptocephalus-larverna omvandlas från att vara tillplattade och genomskinliga till att få en rundare form när de närmar sig kontinentalsockeln. I detta stadium kallas de för glasålar. När de närmar sig kusten vid vårkanten då vattentemperaturen stiger så får de sin pigmentering som är gulaktig. Många mindre så kallade gulålar stannar kvar i kustområdena men vissa fortsätter sin vandring upp i älvar och åar till insjöar. Efter 10 till 25 år som konstant växande gulål omvandlas den igen och kallas då antingen blankål, silverål eller vandringsål och det är först i detta stadium som den närmar sig könsmognad varpå de aktivt söker sig tillbaka till kusten för att återvända till Sargassohavet. Vid denna tidpunkt förändras bland annat deras matsmältningssystem så att de inte längre kan uppta någon näring via maten utan på vägen tillbaka lever de bara på fettreserver. Hur de tar sig tillbaka till Sargasohavet är inte känt. Väl framme leker de och dör.
Orsakerna är många till ålens drastiska minskning – och det är ingen liten minskning vi talar om – man beräknar att det i dag återstår ca 1% av det antal som fanns så sent som på 1970-talet. Fiske är naturligtvis en av orsakerna till minskningen. Säkert så spelar miljöförstöring en roll i det hela. Som vanligt så är tyvärr orsakerna lätta att räkna upp, men desto svårare att åtgärda
Varför leker vi då ålleken i ett blogginlägg om vattenkraft?
Jo, orsaken är lika enkel som brutal – vår vattenkraft formligen massakrerar ål. De stackars få ålar som lyckas ta sig förbi vandringshindren på sin väg upp i vattendragen har faktiskt klarat av den ofarliga färden uppåt. Ofarlig tänker då du? Ja, om man har i åtanke på vad som väntar när de om några år ska tillbaka ut i havet igen..
Ungefär 300 000 blankålar per år dör eller skadas när de vandrar genom turbinerna. Det motsvarar ungefär 70-90 procent av de vandrande ålarna. Där kläms de fast mot gallren eller strimlas sönder av turbinbladen. Ofta måste ålarna ta sig förbi flera vattenkraftverk under vandringen, vilket ytterligare minskar sannolikheten att ålen överlever. Möjligheten att ålen faktiskt når havet vid utvandring har beräknats ligga på cirka 4 procent i genomsnitt.
I Sverige har man valt att frivilligt låta vattenkraftbolagen bestämma vilka åtgärder de vill ta för att minska turbindöden. Eftersom åtgärder i själva kraftverken är dyra, till exempel bygge av fiskvägar, har bolagen valt att satsa sina pengar på att sätta ut ålyngel samt att betala ålfiskare för att transportera vuxna ålar förbi kraftverken. Men forskning har visat att utplanterade ålar ofta inte hittar tillbaka till Sargassohavet för att fortplanta sig.
Jo – detta är sant – smärtsant…
Hur kan det vara på detta viset? När det inte är tillåtet att ens kasta soporna på det gamla hederliga viset? När du blir ajjaj på fingrarna om du fortfarande har en glödlampa och inte en ny LED-lampa. När en husägare med självaktning har mist solceller eller värmeväxlare installerat, när luften i dina cykeldäck ska vara återvunnen luft?
Jamen, det där med Miljöbalk, vattendirektiv och allt vad det heter? Alla dessa regler som varenda människa och företag har att rätta sig efter?
Så här är det – vattenkraften regleras av en lag som skrevs – håll i er – 1918.
Saxat från 1918
13 april – Klädransonering införs i Sverige
14 juni – Sveriges riksdag antar en ny svensk fattigvårdslag. Fattigstugor och rotegång förbjuds, och ersätts med ålderdomshem. Lagen anses humanare. Klagorätten återinförs och fattigauktioner förbjuds.
5 juli – Spanska sjukan utbryter i Sverige genom att några fall konstateras i Malmö. Totalt kräver sjukdomen 38 000 dödsoffer i Sverige.
Rösträttsfrågan kom att debatteras livligt från 1860-talet, då krav på en i praktiken allmän rösträtt fördes fram. Allmän rösträtt (men ej lika rösträtt) för män vid val till andra kammaren genomfördes år 1909. År 1918 infördes allmän och lika rösträtt för män, och år 1921 för kvinnor, och inte förrän då blev riksdagen fullt ut en demokratisk representation för hela folket.
Trots att samhället varje år, ja varje dag nästan förändrad, och förnyas, och i viss mån kanske förbättras, så gäller vattenlagen från 1918 fortfarande. Hur och varför det kan förhålla sig på det sättet, ja – då är vi inne på samma gamla ordning som vanligt – kapitalstarka särintressen med ett enda intresse, att tjäna så mycket pengar som möjligt..
Visst är det befängt?
Men nu ska jag börja runda av detta inlägg.
För dig som vill läsa lite mer så kommer här några länkar:
Ålleken – vad går den då ut på?
Vattenkraftsbolagen – de slingrar sig ur problemen när det gäller det här med nya regler, Miljöbalk, vattendirektiv och allt vad det kan heta. Orsaken vet ni nog alla – en oerhört kapitalstarkt och inflytelserik verksamhet som har råd att övertyga alla ansvariga tjänstemän om hur skadligt det vore för landets ekonomi om vattenkraften tvingades leva efter moderna lagar. Lite lustigt att det i vattenlagen från 1918 står att vattenverksamhet kräver bottenluckor för så kallat minitapp, ,men i dag finns det i princip noll dammar med minitappning.
Ålen – den slingrar sig in i problemet. När den lilla populationen ål som finns kvar i ett vattendrag ska ta sig ut i havet för vidare för mot fjärran lekplats, då massakreras 90% i det första kraftverket, i nästa kraftverk slaktas ytterligare 90%, och i nästa kraftverk – jepp, ytterligare 90% får sätta livet till. Och detta pågår i landets omkring 2100 vattenkraftverk.
Jag hörde nyligen berättas om en kraftverksanställd som under dessa vandringsperioder hade som arbetsuppgift att med hjälp av spade skotta bort massakrerade ålar ur turbinerna. Det var så tjockt så turbinerna helt enkelt stannande.
Svaret på den frågeställning jag inledde detta inlägg med?
På bilden ser ni Christer Borg – ordförande i Älvräddarna – som föreläser om vattenkraftens förödande verksamhet. Om ni klickar på bilden, så ser ni svaret på frågan. Och självklart är dessa turbiner lika farliga alla andra vattenlevande djur och fiskar.
Naturstacken's Blog 
Bra artikel