Tärna – en liten prick på en stor karta, ett litet samhälle liksom utkastat på måfå mitt ute i ingenstans. En oansenlig samlingsplats för samer som blivit en unik världsmetropol på grund av de exceptionella framgångarna som byns utförsåkare haft genom åren. Men ska nu Tärna byta skepnad? Från frilufts och turistliv till gruvbrytningsliv?

(här sen man hur stort gruvområdet planeras att bli. Hela Umeå stad och nästan hela Stockholms innerstad. Klicka på bilden för större bild)

Nickel Mountain AB heter det företag som avser bryta nickel i Rönnbäck, ett orört älvlandskap i Björkvattnets dalgång. Faktiskt mitt i umeälven. Processen för brytningstillstånd möter inga politiska hinder i någon instans, tvärtom så påskyndas och underlättas processen av beslut fattade i Stockholm. Beslut som fattas utan inblandning av lokala intressenter.

Regeringen beslutar om zoner för skattelättnader i regioner där gruvbrytningen är som hetast. Lokala politiker stämmer upp i hyllningssång för dessa gruvbrytningsplaner och kallar det för inlandets räddning. I Tärna ska ett multinationellt gruvföretag skövla naturen på tillgångar, utan att ens behöva betala för sig.
Faktum är att Sverige, detta underbara land, ett föregångsland i så många år, anses av den internationella gruvindustrin som det land i hela världen där det är lättast och mest lönsamt att påbörja gruvbrytning.

Läs och begrunda den meningen en gång till, lättast i världen!
(http://www.expressen.se/nyheter/dokument/till-salu-sveriges-mineraltillgangar/)

Då räknar vi alltså in outvecklade länder i Afrika, fattiga länder i forna öst, eller andra länder där ekonomiska egenintressen och mutor är vardagsmat. Varför ska gruvindustrin slösa pengar på att muta en diktator i Afrika när dom helt enkelt bara kan slå ner sina bopålar i Svea rike?
För att underlätta så har regeringen till och med infört i det närmaste skattebefrielse för dessa företag.

En jämförelse med Norge visar att oljenationen Norge samlar miljard efter miljard i deras oljefonder. Fonder som ska säkerställa välfärd och ett liv efter oljan.
Oljefondens marknadsvärde är nu ungefär 3 723 miljarder norska kronor.
(http://www.dn.se/ekonomi/norges-oljefond-vaxer-1)
Den svenska statens gruvfond är enbart ett önsketänkade

Det främsta argumentet för att starta gruvdrift är alla arbetstillfällen som skapas. Kommunala politiker pratar om kanske 1000 jobb i den intensiva inledningsfasen och därefter runt 500 arbetstillfällen. En önskedröm för kommunens politiker är ju att alla dessa nyskapade arbeten samtidigt innebär att folk flyttar till Tärna. Det är ju trots allt kommunens enda chans till inkomst för denna gruva, nämligen att folk bor i Storumans kommun och därigenom betalar sin kommunalskatt där.
Utöver det så droppar det in skatteinkomster via affärer o dylikt i Tärna som ökar sin omsättning när folk handlar i deras affärer.
Men hur många flyttar då in till kommunen?
All annan gruvetablering visar på ett och samma mönster, nämligen det att folk bor i husvagn på veckorna och åker hem på helgerna. Med andra ord så skattar dom där dom bor, i respektive kommun. Detta innebär ju att till exempel campingplatserna i Tärna/Hemavan kommer att få en tryggad beläggning, och tjäna pengar på husvagnscampen som uppstår, men kommunens intäkter blir förhållandevis små.
Många arbetstillfällen i detta projekt kommer att utgöras av transportsektorn, det vill säga lastbilar som fraktar allt brutet material för vidare transport till förädlingsindustrier. Enligt planerna så kommer hamnen i Mo i Rana att vara utskeppningshamn för nickelmassorna.
Och eftersom gruvbolaget kommer att gå ut med anbud från åkerier i regionen, och Mo i Rana är en stor stad med många lastbilar kommer säkerligen många lastbilar från åkerier i Norge.
Denna flotta som kommer att passera Tärna och Hemavan var tredje minut, dygnet runt, året runt. Och alla dessa lastbilar med respektive förare kommer inte att tillföra ett öre i skatt till kommunen. Grävmaskiner och övriga entreprenadmaskiner kommer förmodligen att komma från några av dom stora entreprenadfirmorna i Umeåregionen, vilket innebär anställa från Umeåregionen, vilket i sin tur innebär skatteinbetalning i hemkommunen.

Vilka inkomster har då kommunen att vänta av gruvnäringen om man jämför med dagens turistinkomster?

Turister besöker Tärna för att spendera pengar – gruvarbetare åker till Tärna för att tjäna pengar.

Enligt fakta framtaget av Resurs AB så var det 254 personer i tärna som under 2011 var anställda på helårsbasis inom turistnäringen. Till det kom många fler anställa under högsäsongen.
Antal besökande till regionen var under 2011 hela 80 000 personer.
Om man räknar med att varje besökare spenderar 3000 kr så innebär det inkomster på 250 miljoner kr. Detta är pengar som tillfallit egenföretagare av olika slag, pengar som alltså stannar och skattas i kommunen.
Inräknat i dessa siffror är dom norska stugägarna, som när rapporten skrev var drygt 400 till antalet och dom omsatte omkring 50 miljoner kronor 2011.
Detta är siffror som gäller för 2011, ett dåligt turistsår, främst på grund av det dåliga vädret. När det gäller turism nationellt så låg omsättningen för 2010 på 255 miljarder kronor, en siffra som beräknas att dubbleras fram till år 2020.
Det är en rätt svindlande siffra 500 miljarder kr, varenda krona är en krona som går att tjäna år efter år i respektive verksamhet då naturen och sevärdheterna finns kvar.

Kommunens dröm om jobb i tusental faller platt till marken när man läser den MKB som Nickel Mountain AB skrivit. I den utomordentligt långa MKB:n står det att företaget räknar med att sysselsätta ungefär 250 personer på heltid med viss topp under delar av året.
Känner ni igen siffrorna?
250 personer på helårsbasis med besökstoppar som kräver säsongsanställda ?
Om gruvan följer planen så försörjer dom då 250 anställda, anställda som bor i husvagn. Väldigt ofta så jobbar dessa arbetare från tidigt morgon till sen kväll, för att kunna åka hem så ofta som möjligt. Detta i sina tur innebär att man tar med mat, kläder och så vidare hemifrån, och man tillbringar kvällen framför tv:n i husvagnen en stund innan man lägger sig för att sova.

Om vi då flyttar fokus till själva gruvprojektet och det tänkta gruvområdet med allt vad det innebär av vägar, byggnader, och uppdämmandet av det kraftigt tungmetallförorende vattnet som ska förvaras i gigantiska sedimentdammar

(En överblick av Umeälvens vattenavrinningsområde. Klicka på bilden för större bild)

Hur säker kommer den tänkta dammen att bli? En damm byggd av naturligt material, så som grus, sten, lera, morän och vad övrigt som finns tillgängligt. Dammar av detta slag är rätt vanligt när det gäller dammar som inte är skapta för elproduktion, utan bara har ett uppdämmande syfte. Mineraler som ska förvaras i denna damm är förutom nickel även järn, kobolt, silver, guld, platina och palladium. (MKB Nickel Mountain AB)
Den vattenspegel som kommer att skapas ovan dammen kommer att bli stor, riktigt stor. Upp till fyra mil lång. En nypublicerad rapport som heter: När det brister – en studie av dammsäkerhet och säkerhetsarbete mot översvämningar längst Skellefte och umeälven – ger en dyster bild av dammarnas tillstånd i våra stora utbyggda länsälvar.

Säkerhetsarbetet är lågt prioriterat och många av dammarna närmar sig åldersstrecket för betongens hållfasthet. Rapporten talar också om risker med den ökande nederbörden som en konsekvens av det varmare klimatet. Om ökad nederbörd påverkar dammen vid Rönnbäck så att den börjar spricka, vad kan då hända nedströms, i dom redan hårt ansatta och kritiserade dammarna?

Om en damm rasar, då rasar nästa och nästa osv, allt sker med en så kallad dominoeffekt. Till det kommer det en massa farliga mineraler som ansamlats i bottenslammet och som vid en spricka forsar fram helt okontrollerbart ned för älven. Översvämningar kommer att drabba utsatta områden. Även om dom stora vattenverken tar sitt vatten genom grundvattenanläggningar, så är det många enskilda hushåll och stugor som tar sitt vatten från älven.
Men åtminstone Umeå använder älvsvatten indirekt, då dom pumpar upp stora mängder älvsvatten för att infiltrera och fylla på sina grundvattendepåer. För att inte tala om alla djur och växter som är direkt beroende av älvens vatten. Sammantaget så ger det en bild av ett ytterst riskabelt projekt att anlägga en stor damm längst upp i umeälvens början.

Ett avbrott i allt skrivande om turism och den inverkan en gruva får på livet i Tärna-området kan vara skönt. Och för att skingra våra tankar så flyr vi med hjälp av våra sinnen till ett område uppe i allra nordligaste Sverige. Välkommen till Aitik – ett gruvprojekt i Rönnbäcks storlek, men med en hel del år i drift.

(Dagbrott i Aitik. Klicka på bilden för större bild)

Hur känt är Aitikgruvan för tillströmningen av turister? Finns där ett myllrande friluftsliv med skidspår, utförsåkning, vandringsleder och fina fiskevatten?
Om man med färgglada broschyrer och påkostade hemsidor visar upp Aitikområdet för naturtörstande och penningstarka européer, kommer dom då att välja Aitik?
Kommer tillströmningen av turister att kompensera för gruvnäringen den dag gruvan upphör?

Nä, nu är det dags att återvända till verkligheten och titta på några fler aspekter av detta med en gruva som ligger mitt i älven, och som kommer att virvla sitt damm vida kring, oavsett vad som lovas i den MKB som Nickel Mountain AB sammanställt.

En okänd faktor med gruvbrytning, särskilt i dagbrott som det tilltänkta i Rönnbäck är förekomsten av asbest som virvlar upp i stora dammoln. Men tanke på att den bara är 1,5 mil fågelvägen mellan dagbrottet och Tärna så måste man, oavsett vilken sida man står på i gruvkampen ta detta i beaktande. Ska verkligen luften över Tärna ens få innehålla misstanken om att det oerhört cancerframkallande ämnet asbest ska virvla omkring?

Jag som turist skulle aldrig sätta min fot i ett område där det damm som man borstar bort från kläderna skulle innehålla asbest. Det är illa nog att turisterna försvinner, men kan man verkligen begära att dom boende i Tärna med omnejd ska utsättas för dessa cancerframkallande ämnen dagligen?
Asbest som är så oerhört farligt och som kräver såna hårda regler vid husrivningar med mera får ingen som helst uppmärksamhet vid gruvbrytningar. Den enda rapporten gällande asbest och gruvor är från 1983 och den gömdes undan, med alla inblandade parters goda minne. Ingen, inte ens facket ville riskera att stängda gruvor skulle bli följden av denna rapport.

Vad finns det då för andra faror med gruvor som bryter nickel?

Nickel Mountain AB uppger att dom inte bryter eller letar efter Uran i Rönnbäck. Så länge det inte påträffas uran då gäller minerallagen och företagen kan följa upprättade regler för brytning, bearbetning och allt annat som följer i gruvbrytnings spår. Men vad händer om dom ändå finner Uran?
Det finns viss osäkerhet, men en del insatta gör gällande att Sverige då inte längre äger rätten till uranet utan att det då faller under andra lagar och bestämmer enligt EURATOM-fördraget (EU). Det innebär att EU då har makten att bestämma om brytningen och därefter får sälja den till lämplig affärspartner.
Och nickel och uran påträffas så gott som alltid tillsammans i berggrunden. Ett exempel på det är den stora nickelgruvan i Finland, Talvivaaragruvan i östra Finland där dom i samband med starten av gruvan fann uran. Där har det i dagarna framkommit att dammkonstruktionen har läckt vatten i stora mängder. Uppskattningsvis rann det ut 6000 m³ uranhaltigt slam per timme innan läckan tätades. Detta har ju naturligtvis fått närboende att reagera oerhört hårt, och nu har även höga politiker tagit ovanligt till ovanligt kraftiga ord efter det som hänt. Dom finska myndigheterna tvingas nu till långvarig uppföljning och bevakning samt dyrbar mätning av radioaktivitet i området.

Det kan nu vara läge att gå från rent miljötänkande till mer mänsklig inverkan. Dom som drabbas hårdast är dom som en gång i tiden anlade Tärna, och använde det som en samlingsplats för årliga träffar.

Förutom dom rent samhällsekonomiska ställningstagandena och den miljöpåverkan en nickelgruva får på omgivningen, så påverkas även ett riksintresse, nämligen rennäringen.
Vapstens sameby har i detta område ett av sina viktigaste året runt-områden får sina renar.
När renarna ska flyttas från Gardfjället till markområdet väster om Rönnbäck är det redan idag en svår passage. Det konstgjorda vattensystemet som är konsekvensen av reglering på grund av vattenkraften är en svårforcerad labyrint, och ytterligare svårigheter ökar risken för en splittrad renhjord. Stora delar av hjorden kan välja att vandra söderut och beblanda sig med renarna som tillhör Vilhelmina norra sameby. (Inger Baer Omma – Vapstens sameby)
Detta i sin tur ger mångt mycket mer jobb vid renskiljningen samt att Vapstens omärkta kalvar inte längre kan skiljas från Vilhelmina norras kalvar.
Vad ska samerna göra under tiden som gruvan existerar, och finns det något land kvar 20 år senare, när fyndigheterna är tömda och området evakueras?
Att staten, genom Länsstyrelsen än en gång värderar riksintressen enbart utifrån ekonomiska aspekter är inget annat en förlust för ett sådant rikt land som Sverige.

På tal om landet Sverige, så finns det en del att påtala. Vi är en del av EU, och som medlem i denna union så har vi förbundit oss att efterleva dom regler och förordningar som EU stiftar.
En av dom ska jag nämna nedan.

EU:s ramdirektiv för vatten. (Vattenmyndigheten.se)
Sverige har som medlem i EU förbundit sig att följa det ramdirektiv som har som mål att allt vatten inom EU senast 2015 ska uppnå god ekologisk vattenstatus. Detta direktiv gäller alla sjöar, alla vattendrag, vårt kustvatten samt vårt grundvatten. Det främsta syftet är att inget vatten får försämras. I och med detta direktiv så finns det åtskilliga miljoner kronor att söka för projekt som syftar till att främja och förbättra vårt vatten. Det kan handla om allt från att flottledsrensa små bäckar till att återställa förstörda älvfåror till viss kemisk bekämpning (kalkning). Det förefaller därför närmast chockerande att det överhuvudtaget ens kan planeras en enormt stor gruva, mitt i länets största älv.

Sammantaget: 250 mot 250, jobb alltså. Antalet är detsamma, men skillnaden är enorm. 250 jobb som erbjuder möjligheter för 80 000 turister som mer än gärna besöker och spenderar sin lediga tid i Tärnafjällen, mot 250 gruvarbetare som riskerar att skrämma bort 80 000 spenderande turister.
Umeälv: en älv som är livsnerven för 150 000 mänskliga Västerbottningar och miljoner vattenlevande Västerbottningar som alla riskerar svåra tungmetallförgiftningar, och i värsta fall, strålningsskador.