Varför är kärnkraften åter på tapeten?


Under de senaste veckorna har en del politiker börjat argumentera på allvar om att vi ska förlänga nuvarande kärnkraft samt att påbörja utbyggnad av ny ”modern” kärnkraft.
Det är ofta en gåta varför politiska utspel av det här slaget poppar upp, men att debatten kommer nu har sin naturliga förklaring.

Att oljeindustrin är en döende bransch är ju ingen större hemlighet. Det beror på två orsaker – dels på klimatdebatten där de fossila bränslena med rätta anklagas för att vara en av de största orsakerna till det stegrande klimatet – dels så beror det på att de lättillgängliga oljekällorna med hög avkastning helt enkelt börjar sina. Nu försöker man in i det sista att utvinna olja ur saker som oljesand, en mycket dyr och miljöförstörande verksamhet att hålla liv i oljebranschen.

Alberta – Kanada – ett av många oljesandsdagbrott



Nu är det tyvärr så att hela världsekonomin vilar på axlarna av de stora tunga industrierna, varav oljan är en. Förmodligen så har du ditt pensionssparande i en fond som baseras på tung industri.
Om nu oljans era på jorden går mot sitt slut så måste världens aktiehandel finna nya nischer, och det är en mycket lönsam sak att flytta fokus från olja till mineralutvinning till elbilarna.
Mycket av oljans infrastruktur går att flytta till mineral och metallutvinning och aktieägarna kan känna sig nöjda.

Men kärnkraften då?
Jo så här funkar det. Många av de mineraler och metaller som krävs för att bygga ”miljövänliga” bilar innehåller uran. Och eftersom uran är en av jordens farligare grundämnen så finns det enormt hårda regler för uranbrytning.
Uran är en biprodukt i bland annat guld, koppar, nickel, litium, tungsten och de sällsynta jordmetallerna. nästan alla dessa är nödvändiga för att producera batterier till bilindustrin.

Kärnkraftsivrarna talar gärna om kärnkraften som miljövänlig då den inte släpper ut några koldioxidhöjande avgaser. Och det är en sanning med viss reservation
I direkt anslutning till kärnkraftsverken så får omkringliggande havsvatten kraftigt förhöjda temperaturer, och förhöjda havstemperaturer är ett av de värsta scenarior som klimatforskarna varnar för.
Men den absolut värsta miljöfaran av uran kommer från perioden från att den blir uppgrävd fram till bearbetning, anrikning och slutförvar.

Uranbrytning – Australien

Förekomst av uran vid gruvverksamhet

Uran förekommer tämligen utbrett i svensk berggrund och vissa former vittrar om de kommer i kontakt med syre, i likhet med sulfidmineral som vittrar (oxideras) när de exponeras för syre i luft och vatten. Vid gruvbrytning sönderdelas berget i mindre partiklar som tas upp till jordytan och utsätts för is, luft, vatten, biologisk aktivitet och skillnader i tryck och temperatur. Det uran som finns i bergmaterialet kan då övergå till en form som har hög rörlighet i både sura och alkaliska miljöer och kan transporteras långa sträckor i grundvatten och ytvatten.

Uran är ett ämne som nyligen har börjat följas upp i recipienter i anslutning till gruvverksamheter. Det är ett av de särskilda förorenande ämnen (SFÄ) i sjöar och vattendrag enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:19, Bilaga 2, avsnitt 7).  I föreskriften anges bedömningsgrunderna för halten uran i vatten och halter högre än bedömningsgrunden har uppmätts i vissa i recipienter i anslutning till gruvverksamheter.

Generellt gäller att ett utsläpp till vatten inte får medföra att vattenmiljön försämras i strid med en miljökvalitetsnorm eller äventyra möjligheten att uppnå en miljökvalitetsnorm (5 kap. 4 § miljöbalken). Halterna av uran i såväl kontrollerade utsläpp som diffust läckage vid gruvverksamheter behöver därför uppmärksammas vid prövning och tillsyn av gruvverksamhet. Naturvårdsverket


Uran bryts i dagbrott, dvs gruvor som inte borrar sig ner i jordskorpan, utan i enorma hål i marken, ofta flera km tvärsöver.
Från dessa dagbrott så dammar det gigantiska mängder varje dag, och innehåller marken uran så sprids det uran i dammolnen. Urandamm som hamnar i skog och vatten, andas in av fåglar och djur och urandamm som närboende andas in, dag efter dag, år efter år.
Det samlas även uran i de slagghögar som läggs upp, slagghögar som självklart kommer att stå blottade för naturens krafter i form av stormar, regn och snö.
Vidare så sker det transporter till och från anrikningsanläggningar, transporter till kärnkraftsanläggningarna och det sker transporter med uttjänt uran till slutförvar. Ett slutför som ingen idag kan garantera att det fungerar.
Så sent som idag kom Sveriges natur med det här avslöjandet om hur tunnorna med slutförvar rostar sönder, och ingen lösning på problemet finns.
Jag ska inte fördjupa mig mer om farorna med uran i det här inlägget – det kryllar av information på nätet för den som lära sig mer.
Även om varje gruvbolag lovar hederligt och dyrt att de självklart kommer att följa de hårt ställda miljökraven, så ingen gruvbolag fram till i dag behövt så kostnaderna för sanering när fördämningarna brister. Då går bolaget i konkurs och medborgarna får betala via skatten.

Lågt räknat så kommer elbilarnas framfart att generera minst 100 000 gruvor runt om på jorden. Den överväldigande majoriteten kommer att finnas på den Afrikanska kontinenten, där kontrollen är i det närmaste obefintlig och miljökatastroferna drabbar andra än oss Européer. Finns det uran i 10% av dessa gruvor så får vi alldeles för många gruvor att hålla koll på, dessutom kanske 30-40% av alla gruvor kommer att vara illegala = helt utan insyn och kontroll.
Men eftersom handeln med uran är under kraftig kontroll så kommer de gruvor som poppar i Sverige i jakten på mineraler och metaller till batterierna att att stöta på problem när det finns uran i berggrunden, uran som de inte får gräva upp, såvida det inte sker några politiska beslut som möjliggör handel med uranet.
En utbyggnad av kärnkraften är ett utmärkt sätt att få tillstånd att gräva efter mineraler och metaller och samtidigt tjäna en bra slant på ”biprodukten” uran. Och det är därför gruv – batteriindustrin nu uppvaktar de politiker som är villiga att gå branschen till mötes.

Sedan en lagändring i augusti 2018 är det inte möjligt att ge tillstånd till utvinning av uran eller till brytning, provbrytning, bearbetning eller fysikalisk eller kemisk anrikning av uran för att använda uranets fissila egenskaper. Bestämmelsen finns i 9 kap. 6 i § miljöbalken.

Ska vi på allvar rädda jorden så måste vi ta makten från de som bara vill tjäna pengar på vår rädsla.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.