En omgång torv till orkar vi alla med- detta ack så stötta och blötta ämne fortlever än – trots att vi nu befinner oss i nådens år 2016. Ett årtal som för snart hela jorden innebär att det icke längre är försvarbart med fossila bränslen – vare sig de är i markytan- torv – eller 100 meter ner – kol – eller långt ner i berggrunden som svart segflytande råolja. Men ett land utmärker sig negativt – det är det där miljö-U-landet där du förmodligen befinner dig när du läser det här.

Det börjar dra ihop sig i vår kamp för att slippa torvbrytning alldeles inpå husknuten. I detta inlägg redogör jag för fakta – så som jag uppfattar den. Det finns nog inte någon som inser vilket totalt vansinne det är att överhuvudtaget ansöka om torvbrytning så nära bebyggelse – men att de sedan får den godkänd???