Borde självklart användas i jordbruket

När jag var en liten pojk, way back i historien så tillbringade jag mina somrar hos farmor och farfar. De bodde i samma by som jag nu bor i – på den tiden bodde min familj inne i Vännäs – 3 mil från nuvarande boställe. På den gården fanns bondgårdens alla djur – en stor häst, en bunt kossor, en spilta med grisar, en massa höns och vid några tillfällen fanns även getter på gården.
Förutom gården så fanns det gröna skogar – för äventyr, kojbyggande och strövtåg – det fanns även sjöar att fiska i och det fanns små bäckar att utforska.
När man blev fikasugen så fanns farmor där med nybakta bullar och hemmagjord jordgubbssaft.
Helt enkelt – idyllen för oss barn – jag, min bror och våra kusiner – vaknade varje dag upp till ett nytt äventyr..
Om det nånsin regnade? – Bra fråga – inget jag minns i alla fall.

Att delta i gårdens sysslor var både självklart och skoj – fast mest skoj såklart. När höet skulle bärgas så var man nog mest i vägen, för varenda liten hög med hö var ju ett potentiellt hoppobjekt. Favoritsysslan man ”blev ålagd” att göra var nog ändå att plocka in jordgubbar, oj så det slank ner gubbar i magen..

Sen kom även vardagens jobbigare sysslor in i bilden, som när något djur i lagårn hade levt sitt liv klart. Det var aldrig skoj att se, men samtidigt så var det så livet på en bondgård fungerade, när ett djur var tvunget att tas bort, då gjordes det på gården.
Alla djur var omtyckta och väl omhändertagna, och skulle så vara in i det sista. Att farfar och pappa tillsammans med en tillkallad slaktare tog tillvara på djuret var så självklart att man som liten pojke aldrig såg något konstigt i det.

Den enda gången farfar skickade i väg ett djur var sista djuret i lagårn, och det var hans livskamrat, nordsvensken vars namn jag inte kommer ihåg. Den sorgen och smärtan fick mig nog att inse vad ett djur kan betyda för en människa.

Vilket leder mig in på rubrikens tanke i detta inlägg.

Vår omsorg för vår tamboskap håller hög standard, strikta regler för hygien, djurhållningen, transporter och obruten kylkedja in i butiken.
Men nånstans har det blivit fel tycker jag. Det har gått från omtanke av djuren till rädsla hos människan.
I dagens moderna samhälle är boskapen nedklassat till en matprodukt enbart för vårt syfte. Bonden som slitit med dessa djur tappar nu kontrollen över sin livsgärning och eventuella fel som uppstår ligger bortom dennes kontroll.

Jag känner att den gamla traditionen med så mycket arbete som möjligt på gården är något vi ska försöka återgå till. Låt djuren slippa dessa stressfulla transporter och låt bonden få mer kontroll över sitt arbete.
Nu är det tack och lov allt mer vanligt med gårdsbutiker – det är alltså bondgårdar som ombesörjer hela kedjan från födsel till matbord.
Den absolut största fördelen för dig som konsument är den lilla bondgårdens kravbild på hög kvalité.

En megakoncern som råkar sälja varor med sämre kvalité eller rent av smittat kött, återkallar och destruerar. Sen går livet vidare, även om det på vägen råkat skada människor som köpt deras varor. I värsta fall skyller företaget helt enkelt på bonden och menar att det är där felet är begånget. Förvisso en anonym sådan, men dock, en beskyllan på någon annan..
Men den lilla enskilda bonden har aldrig råd med det. De vet att ett misstag riskerar hela deras livsgärning.

Mobila slakterier – där kom rubriken in i bilden – är en liten men sakta växande verksamhet är på väg!!

Det låter väl mycket bättre med mobila slakterier än med stressande, slitsamma transporter, ibland 30-40 mil i trånga lastbilsutrymmen!

Första gången jag hörde talas om mobila slakterier var av en renskötare som tyckte var tråkigt och konstigt att samebyarna hade tillstånd att nyttja dessa mobila slakterier, men att de sedan fick stå oanvända när samebyarna inte slaktade. vilket enormt resursslöseri- eller hur?
En text från dn.se om mobila slakterier här

När man unnar sig en resa utomlands så är en del av nöjet att gå ut och äta och dricka gott.
Att man då väljer ett lokalt vin är självklart, likaså så väljer man ett lokalt kött med tillhörande grönsaker. Du tvekar aldrig om huruvida kylkedjan varit intakt eller om slaktaren använt sig reglementets alla tillämpningar. Du äter, dricker och mår gott.

En typisk köttdisk – i Italien.

Varför är då rädslan så ofantligt mycket större hemma i Sverige? Kunskapen om tillagad mat verkar vara som bortblåst hos folket. Men nu är det dags att ändra på det.
Staten Sverige måste bli bättre på att nyttja alla de hundratusentals hektar jordbruksmark som står i träda. Kan staten subventionera internationella gruvbolag med miljardbelopp – i arbetsmarknadens namn – då kan de banne mig även subventionera ekologiska småjordbruk i detta avlånga land.

Landets självförsörjandegrad är i det närmaste obefintlig, och vid en konflikt eller annan incident är vi i svält inom en vecka!! Och att inte inse det är allvarligt – oavsett partitillhörighet. Att dessa småjordbruk sedan nyttjar mobila slakterier – ja det är ju självklart..

Min egen miljöorganisation skriker vegetariskt är framtiden – nja – jag är då inte med på det tåget. Kött är vår absoluta basvara – evolutionärt sätt – och evolutionen lurar man inte med propaganda. 100% ekologiska produkter från vårt nationella jordbruk är framtiden – oavsett vad som odlas eller vad som står i ladugården.