Nu när torven är bordlagd så vill jag skriva mer om hampan – den universella gröda som är ett utmärkt alternativ inom kort sagt alla branscher. Att det talas så tyst om denna multigröda är förunderligt. Nånstans anar jag ett kompakt motstånd från konkurrerande branscher – men ska vi rädda jorden så måste alternativ få utrymme i debatten.
Fortsätter att tänkta till kring den verklighet som heter låga – till mycket låga – grundvattennivåer i Sverige. Vad är orsaken och vad kan vi göra för att hindra nivåerna från att sjunka ännu mer? Att peka på den enskildes ansvar – duscha kortare tid, vattna ej rabatterna, tvätta ej bilen osv är ett typexempel på när staten och kapitalet sitter i samma båt (medan det ännu finns vatten). Självklart så klarar sig alltid de värsta förövarna – ty de är ”samhällsbärande”..
Nu är det sista inlägget om torvkampen här – tror jag – och det är onekligen segerns sötma som är det sötaste av sött. Nu har Neova officiellt dragit tillbaka sin ansökan, och därmed den segdragna kampen tillända. Beslutet kom i form av ett pressmeddelande, så där lagom offentligt, men samtidigt så undangömt att ingen kanske skulle se det. Deras bitterhet över beslutet genomsyrar beslutet, men de gav sig in i en kamp de inte kunde vinna..
Inte kunde man drömma om att våra grundvattennivåer skulle vara orsak till ett inlägg. Jag har tidigare berört låga grundvattennivåer, men då i andra delar av världen. Men likheterna är påfallande, det är människans ”hantverk” som är orsak, både här i fjärran länder som i vårt egna lilla Svedala.
Ett fenomen som kommer att drabba även Sverige. Vi får inte tro att vi är förskonade från globala intressen, det är snarare tvärtom. Vi är en experimentlåda för den nya politiska rörelsen som testar detta med vinster i välfärden i det mest solidariska landet i världen. Och vi gick på det,, nu står den kommande kampen om vår mark och skog.
Att som nation åta sig ett världsarv är ingen liten sak som man kan glömma så fort ekonomiska intressen vill tränga sig på. Att Sverige år 2017 fortfarande inte förmår skydda naturen mot dess angripare är tråkigt, men än mer besynnerligt.
Jepp – jag är tillbaka. Har haft (har fortfarande) en jobbig period kring min hälsa (ekonomisk) men nu har jag kraftsamlat och plitat ihop några tankar jag haft ett tag kring svenskens förhållningssätt till våra djur. Som vanligt så drar man saker till spets, i syfte att provocera och väcka engagemang. Så varsegod – mina tankar kring svensken och omvärlden..
