En obekväm sanning..

Sällan har en film lämnat ett större intryck efter sig, än AL Gore´s – En obekväm sanning.

Då man under ganska många år följt klimatdebatten lite närmare och lite mer noggrant än folk i allmänhet, så trodde man att man hade ett grepp om klimathotet….

Men se, det hade man ju inte!1

Vilken enorm tankeställare man fick efter den filmen..

Man får för första gången en respekt för den Amerikanska politiska gärningen, åtminstone valda delar av den.. Om jag ska vara ärlig så har jag alltid utgått ifrån att dom politiker som befinner sig i den absoluta toppen, befinner sig där för pengarnas skull. Det finns inte många som bryr sig särskilt mycket om de områden i världen som inte innefattar pengar i en eller annan form..Då handlar det ofta om olja eller vapen eller en kombination av dom båda..

Det var därför en upplevelse att möta en före detta vicepresident som verkligen brinner för ett ämne som inte genererar pengar. När filmen började diskuteras, och innan jag hade sett den, trodde jag att det var ett nytt påfund från Gore´s sida, men det visade sig att han sysslat med klimathotet på ett eller annat sätt under större delen av sin politiska karriär..

Konceptet med att göra en dokumentär utifrån en föreläsning är väldigt lyckat, man känner sig som en del av dom som verkligen befinner sig i publiken i filmen.

Man har ofta sett rapporter om hur framtiden kommer att te sig när medeltemperaturen stiger, men aldrig har man fått det så konkret framlagt som under denna film. Att filmens framtidsscenario sedan visar på en dystrare framtid än vad övriga forskare och myndigheter lagt fram tidigare ger signaler om antingen otillräckliga prognoser eller en misstro till människans förmåga att ta till sig dom rapporter som talar sanning..

Rapporter som talar om en obekväm sanning.