Jag har i det längsta försökt undvika ett blogginlägg gällande rovdjur och kanske främst då varg eftersom det finns ett veritabelt överflöd av artiklar, debattinlägg och ett stort antal blogginlägg i detta ämne.

Det känns som om det mesta redan är diskuterat och argumenterat i denna fråga, men jag lägger in ett inlägg sett från en något ny vinkel.

Då det gäller vargen så är det som alla vet ett väldigt utsatt djur. Vargen återupptäckts i Värmland i början -70 talet, vissa hävdar att det funnits varg i området länge innan dess, men det är en annan historia som det brukar heta.

Många hävdar med bestämdhet att dessa vargar, och många därefter är inplanterade, men hela den tanken faller ju platt när man läser stamtavla och DNA-rapporter gällande vargen i detta land.

All forskning visar med all tydlighet att landets alla vargar är sprungna ur dom tre vargar som fanns i Värmland för drygt 30 år sedan. Skulle staten inplantera varg, så skulle dom inte införa syskon, utan dom skulle ju naturligtvis leta upp vargar som inte är släkt med varandra. I dagsläget finns det vargpar som är mer besläktade än syskon.

En och annan mumlar säkert ändå om att nå mygel är det säkert, men då väger en annan sak in. Den kontroll som sker gällande varg, DNA, valpräkning, sammanställning av släktskap osv sköts av Grimsö forskningsstation. Merparten av sina anslag får dom från den s.k forskartjugan. Det är en avgift som alla landets jägare betalar in via medlemsavgifter. Skulle det någonstans finnas utrymme för misstankar om inplantering osv så skulle ju jägarförbunden lägga fram sådana bevis. Jägarförbunden står alltså för en stor del av den rovdjursforskning som sker i Sverige, på ont och gott. Vi ska inte glömma att jägarförbundets närvaro i maktens korridorer tillhör dom mest frekventa i landet.

Inavelsproblematiken har varit på tapeten i många år nu, en hel del förslag på åtgärder har presenterats, men förslaget att skjuta en redan hårt ansatt art för att på så sätt minska inaveln tillhör utan tvekan något av det mest besynnerliga tillvägagångssätten. Vill man begränsa inaveln, så vore ju det en sak för forskarna att sköta genom provtagning av valpar i lyorna. Efter analyser kan dom därefter gå tillbaka och enkelt avliva valpar med stora inavelsproblem.

Tänk om det gällde en nyfunnen indianstam djupt inne i Amazonas.

– Vi har funnit en stam med drygt 200 individer, tyvärr uppvisar dom tecken på inavel pga avskildhet från andra indianer. Vi löste dock problemet med inavel genom en slumpvis avskjutning av ett 20-tal individer. Och vi kommer att gå in nästa år och skjuta av lika många till.

Säg den normalt funtade människa som skulle köpa det argumentet?

Hur kommer man då tillrätta med detta problem? Ja det mest självklara och det mest naturliga är om det får vandra in varg norrifrån, ner genom Norrland för att med yttersta försiktighet närma sig vargområdena i mellansverige.

Nu ska man ha i åtanke att det ofta pratas om den finsk/ryska vargstammen som en ny blodgivare till vår egen vargstam, men finska forskare har nu upptäckt en hittills gömd hemlighet. En bit in i nuvarande Ryssland verkar det finnas ett stängsel som sträcker sig hela vägen längst den finska gränsen. GPS-märkta vargar som vill vandra från Finland in i Ryssland följs via datorer, och alla vargar möter ett okänt hinder och börjar i stället vandra i nordsydlig riktning längst med det förmodade stängslet. Så det finns en finsk och det finns en rysk vargstam, det genetiska utbytet däremellan är dock oklart än så länge. Nu verkar det ändå finnas hål i stängslet, för det vandrar in någon enstaka varg i Sverige med ryskt ursprung. Om det stämmer, eller om det bara är en generell benämning på nya vargar låter jag vara osagt.

Då återstår ett stort hinder för invandrande vargar, nämligen den mänskliga faktorn. Det är väl ingen hemlighet att förföljelse och tjuvjakt är snarare regel än undantag när det gäller dom stora rovdjuren. Dom som sysslar med sådana olagligheter är personer som ser naturen och dess bytesdjur som som egen domän. Det gäller väl främst älgen som ska fredas mot allt utom sin egen bössa.

Det finns en annan, betydligt starkare grupp som hävdar ett rovdjursfritt Norrland och det är samerna. Det får inte finnas något djur som hotar renarna. Jag kan mycket väl förstå den frustration och ilska som blir följen av en skingrad renhjord, det blir ett enormt arbete att samla hjorden igen.

Dom renar som faller offer för rovdjur ersätts av samhället efter ersättningsmodeller utprövade och godkända av alla inblandade parter.

Det som är nytt när det gäller rennäring kontra rovdjur är den absoluta nolltoleransen. Det finns utsagor från gamla renskötare som vittnar om ett ömsesidigt samförstånd mellan människa och rovdjur. Det var på den tiden när samerna var nomader som följde sina renar året runt, och därmed möjliggjorde en ständig övervakning och kontroll av hjordarna. Numer fraktas renarna med lastbil från fjäll till kust och tillbaka igen varje år. Nya områden utan större kontroll av dom eventuella rovdjur som hunnit in i området sedan förra gången flocken blev utsläppt blir följden varje år.

Nu har regering och riksdag beslutat att mer än halva Sverige ska vara vargfritt för att skydda rennäringen från vargangrepp. Skyddsjakt utfärdas generellt på vargar i renområden, även om det nu även har provats att söva och flytta vargar söderut. Den varg som släpptes ut i Kilsbergen i trakterna av Örebro befinner sig förnärvarande norr om Oslo, så dom är svåra att få på ”plats” efter flytt. Dom måste helt enkelt själva få bestämma vart dom vill slå ner sina bopålar.

Utplantering: Enligt förslag så skulle våra svenska djurparker bistå med valpar för utsättning, men det fick inget gehör från djurparkerna. Valpar i hägn föds i regel flera veckor efter viltlevande valpar, och deras chanser för överlevnad bedöms som otroligt små.

Inplantering: Enligt förslag så skulle det hämtas vargar från Finland, men det säger Finland nej till. Den finska vargstammen är i dag mindre än den svenska, främst pga olaga jakt, och tidigare nämnt, nytt blod från Ryssland är uteslutet. Ryska vargar då? Tja, då krävs en enorm apparat med pappersarbete, lång karantän osv.  Där har Sverige en lång väg att vandra, förmodligen flera vargjakter bort.

Vad är det då som ger rennäringen rätt att hävda rovdjursfria områden? Tja, en del av det hela är en FN-överenskommelse som har benämning ILO-resolution 169 som handlar om ursprungsbefolkningens rättigheter.

”Definieras som folk som härstammar från folkgrupper som bodde i landet vid tiden för fastställandet av nuvarande statsgränser och som helt eller delvis har behållit sina sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Avgörande är inte att dessa folk historiskt sett bott i ett visst område längre tid än andra. Det är av större betydelse att deras sociala ock kulturella situation är speciell. (Ur utredningen om ILO:s konvention nr 169, SOU 1999:25)”

Nu hör till saken att Sverige ännu inte skrivit under, ratificerat detta stycke. Förmodligen beror det på vårt lands enorma naturrikedomar, som enligt vissa skulle kunna tillfalla samerna om Sverige skrev under resolutionen. Det finns urbefolkning, bl a i Nordamerika som i enlighet med denna resolution fått överta gruvor mm.

Men något annat som Sverige har undertecknat som och som till stora delar går tvärtemot denna resolution är EU.s art och habitatdirektiv. Det är ett lagbundet avtal som tvingar Sverige och övriga länder inom EU att jobba för ett bevarande av varje lands särarter, och för vårt land inbegriper det vargen. Vi har påtagit oss bevarandet av denna art pga att den inte finns annat än i Skandinavien. En del av art och habitatdirektivet är Natura 2000 som är ett ekologiskt nätverk tänkt att skydda arter i sin naturliga miljö. Sverige blev inför den senaste vargjakten (januari 2011) anmälda till EU-kommissionen och kritiken från EU-håll är massiv. Tyvärr blir en eventuell straffpåföljd tämligen verkningslös, två stycken ajjabajja och ett fy är väl att vänta. Och fortsätter Sverige med vargjakt nästa år, då dubblas förmodligen straffet.

”Habitatdirektivet är ett EG-direktiv från 1992 som är en naturlig fortsättning efter implementeringen av Fågeldirektivet 1979. Direktivet tillkom efter FN-konferensen i Rio de Janeiro och omfattar en rad olika arter (dock ej fåglar) och dess habitat.”

Nu till min själva tanke med detta inlägg, är det möjligt att ställa en resolution som inte är lagbunden mot ett direktiv som är lagbundet mot varandra? Finns det utrymme för något sådant? Vem vill och vågar? Finns det inom detta ett spelrum för ökad närvaro av främst varg i norr?

Vad väger tyngre? En urbefolkning som hävdar sedvanerätt i nya områden varje år, eller ett urgammalt ekologiskt samspel mellan olika arter i stora delar av vårt avlånga land?

Biologisk renfald eller biologisk mångfald?

Tillägg: Regeringen har satt 210 individer som nationellt mål för den svenska vargstammen. Det innebär i runda slängar jakt varje år på ca: 20-40 vargar, helt slumpmässigt  skjutna vid den s.k licensjakten.