Sitter och funderar på det här med vargjakten lite..

Jag hade ett inlägg för inte så länge sedan om varg och samhälle, och nu har jag en annan tankesnurra i skallen. Det gäller det här med jakt, eller snarare tjuvjakt på varg. Det är allmänt och erkänt att en viss tjuvjakt på varg har förekommit i detta land alltsedan vi fick tillbaka vår vargstam. Rykten om allt från enstaka mästertjuvjägare till stora nätverk som på ett gerillaliknande sätt jagat varg.

Nånting som både stat, jägarförbund och forskare varit eniga om, är att det är väldigt svårt att jaga varg. Det har hetat att vi saknar den kunskap och kultur som finns i t ex baltikländerna när det gäller denna jaktform. Det har också varit vargmotståndarnas huvudargument mot en utbredd illegal vargjakt, nämligen att jaktkunskapen inte finns.

Hur funkar då människan i andra sammanhang?

– När man är riktigt liten, då stjäl man ingen cykel, helt enkelt för att man ännu inte lärt sig cykla!

– Man skrev inga brev innan man fick lära sig skriva.

– Man lagar inte sin egen dator utan en hel del kunskap.

– Man blir inte bäst på skidåkning utan hård träning.

– Björnjakt var länge en sån sak som inte genomfördes pga bristande kunskap om jakttillvägagångssätt.  Nu finns en bred kunskapsbank som ökar för varje år.

Kort sagt, allt man tar sig för kräver utbildning, kunskap eller någon annan form av inlärning. Hur funkar då detta om man ser till vargen?
Tja, så som jag ser det så lär sig varghatarna genom laglig jakt att jaga varg illegalt. Vi har vår allemansrätt som ger var och en i detta land rätt att vistas ute i skog och mark. En unik rätt som vi till viss del delar med Norge, och inget annat land.  Den ger oss rätt att plocka bär, campa osv. Allt under eget ansvar. Är man ordningssam och naturälskande, då plockar man med skräpet hem, man eldar inte utan att säkerställa med släckningsmöjligheter osv. Om man är ute och åker skidor i varglandskap och påträffar ett vargspår, då får man bakspåra, dvs följa vargspåret  bakåt, därifrån det kom, men man får inte följa spåret framåt. Detta för att inte störa och hetsa djuret. Följer man ändå spåret framåt, då finns det utrymme för myndigheter att påbörja en utredning om  t ex förberedelse av jaktbrott. Dvs om man har den stora oturen att träffa på en polis, tillsynsman eller en ordningssam samhällsmedborgare.

Men hur blir det när man inför legal jakt på varg? Vart går gränsen för förberedelse för jaktbrott? Hur långt i förväg får jaktlag vara ute och spåra och ringa in en vargfamilj? Med 5000- 8000 personer ute och förbereder jakt, hur hitta illegala gärningar?
Och det som inlägget handlar om..

Staten ger i och med den legala jakten vargmotståndarna den kunskap dom tidigare saknade när det gäller jakt på varg.  Nu kan dom helt lagligt lära sig vargväxlar, hitta rendevouz-platser osv. Kunskap som dom sedan bär med sig in i den förbjudna jaktsäsongen. Det finns inget som tyder på att den illegala jakten minskar, trots att statens intentioner var sådana, det finns inget som tyder på att vargmotståndarnas tolerans gentemot varg har ökat, snarare tvärtom.

Vi har nu en helt ohållbar situation där staten i panik tillåter vargjakt trots att EU hotar stämma regeringen, där utplantering inte funkar, där inplantering ligger långt fram i tiden och där invandrande vargar inte behagar stanna dit dom blivit omlokaliserade. Men jakten, både den legala och den illegala fortsätter i oförminskad takt.

På samma sätt som staten nu tillåter skövling av våra naturskogar, tillåter dom skövling av vårt lands mest inavlade och utrotningshotande djur. Helt förkastligt.