Sitter och tänker vår svenska natur och den fauna som är Sveriges. Vi svenskar utger oss gärna för att vara ett naturälskande folk, som med hög stämma och med styvt pekfinger fyar befolkningsgrupper runt om på jorden som inte värnar sin natur.
Det kan gälla allt från Tigrar i Indien, Elefanter i Afrika, regnskog på Borneo till utfiske utanför Afrikas kuster. Det svenska samvetet når jordens alla hörn, på ont och gott.

Vad är då orsaken till tigerns utrotningshot?
Det finns enda orsak och det är vidskeplighet, den asiatiska medicinska vidskepligheten som säger att delar av tigern har egenskaper som helar människor

Afrikas elefanter? Samma sak, medicinsk vidskeplighet, men i detta fall finns det även inslag av matbrist hos den lokala befolkningen. Nu är mattillgången sekundär i jakten på elefanten, men den finns där.

Regnskog på Borneo och i övriga länder längst ekvatorn lider enbart för vår girighets skull. Träd ger virke, ofta olagligt avverkad och den avverkade arealen upparbetas för att skapa monetära plantager av främst palmolja, men även för åkermark eller betesarealer.

Utfiske av våra världshav är på inget sätt ett problem som endast återfinns utanför Afrika, utan detta förekommer överallt, runt hela jorden. Orsaken är uppenbar, pengar, pengar och åter pengar.
Av all naturförstörande verksamhet så är nog utfisket det minst kontrollerade och samtidigt det mest utbredda massdödandet mänskligheten någonsin sysslat med.
Den ekologiska konsekvensen av detta massdödande är under vetenskaplig granskning, miljöorganisationer höjer sina röster, men befolkningen i stort går och handlar fisk på affären helt utan kunskap. Politikernas vilja till förbättring är obefintlig och naturen börjar redan uppvisa förändringar som människan inte räknat med. Om man tittar på detta med den förödande jakten på havets hajar med ungefär 100 000 000 miljoner dödade per år, så förstår man att hajen i det närmaste är utrotad på många håll. Reflektera över antalet, 100 miljoner – varje år!!!
Betänk då alla de hundratals med fiskarter som fiskas upp. Antalet och tonnage svindlar vid tanken.

Även här ligger traditioner från Asien bakom en stor del av dödandet. Hajfenssoppa är en välkänd maträtt för dom allra flesta. Är ni medvetna om att en fångad haj får sina fenor avskurna och sedan kastas hajen tillbaka i havet, där en går en fasansfull död till mötes? Utan fenor så simmar den med kroppen, åt det enda hållet som tyngdlagen tillåter, nämligen nedåt, mot botten, där den sakta dör.

Allt detta fördömer vi från svenskt håll, men med vilken styrka i rösten?
Men hur är det med andra farliga djur?

Ett farligt djur, som ökar tack vare utfiskningen av hajen är maneten. Här finns brännmaneter som dödar upp till hundra personer och som brännskadar över 150 miljoner människor per år. Ett djur som vi inte bryr oss om, och som är svårt att hantera.

Tigrar och Lejon som i respektive världsdel dödar 500-600 människor per år. Orsaken är nästan uteslutande mänskligt intrång i deras revir, antingen genom direkt boende eller genom att man tar mark i anspråk för boskapsskötsel.

Sedan finns det elefanter, flodhästar och krokodiler som sammanlagt dödar uppemot 3000 människor per år.

Utöver detta så finns det bin och getingar, skorpioner och den värsta av dom alla är stickmyggan som beräknas vara dödsorsaken för ett par miljoner människor varje år. Utöver antal döda så sprider den sjukdomar som drabbar flera hundra miljoner varje år.

Ett annat djur som ligger i topp när det gäller farlighet är ormen. Det beräknas dö uppemot 125 000 människor varje pga ormbett. Värst drabbat är nog Indien med ca: 30-50 000 döda per år.
Hur reagerar då då befolkningen som får en t ex en kobra i sin risodling e dyl? Tar dom fram påkar och slår ihjäl ormen?

Nä, tänk att dom låter den vara, dom håller den under uppsikt och kallar på en kunnig person som avlägsnar ormen från odlingen och byn. Trots att folket svävar i livsfara om dom råkar trampa på ormen eller om dom skrämmer den till försvara sig, så låter dom den vara. Dom vet att ormen är en del av naturen och den söker sig till byar för den odlade grödan drar till sig gnagare, och det är dessa gnagare som är ormens jaktbyte. Dom lever av och med naturen, på naturens villkor.

Lejon i Afrika då? Där vaktar man boskapen med stenar och påkar. Ofta är det uppdrag som tillfaller byns unga pojkar. Det är ytterst sällan någon kommer till skada vid dessa tillfällen. Att aktivt jaga lejon för att freda sig och sin boskap är inget dom finner meningsfullt eftersom lejon som inte attackerar byn inte utgör någon fara. Därmed inte sagt att dom dödar rovdjur som likväl angriper boskapen, men det är sista utvägen.

När det gäller flodhästar och krokodiler så hämtar folk vatten med yttersta försiktighet. Vet man om att det finns risk för angrepp så hjälps man åt med uppsikt och försvar, men att ställa sig på strandkanten och skjuta hel vilt omkring sig ”bara för att vara säker” är en helt främmande tanke.

Av alla dessa ovanstående djur/insekter så är det insekterna som människan systematiskt försöker motarbeta aktivt och med stöd av omvärlden. Då handlar det om besprutning av områden där det är idealiska platser för insekterna att fortplanta sig. Sedan finns det utbredda medicinska hjälporganisationer osv.

Hur förhåller sig då svensken till sin inhemska fauna?
När det gäller stickmyggan så besprutas en del områden kring dalälven där myggplågan är en obeskrivlig plåga under perioder av sommaren. Nu är ju inte myggan på något sätt hotad av utrotning och myggen klarar sig ändå.

Hur hanterar vi våra stora växtätare och våra stora rovdjur?
Är vi bättre än ”outbildad och ociviliserad ursprungsbefolkning” i t ex Indien eller Afrikas slätter?

Våra stora växtätare får väl främst representeras av älgen, lämpligt med tanke på årstiden. Älgen har i många århundraden varit en viktig del av mattillgången för delar av befolkningen. När folket fick möjlighet till bättre jaktmöjligheter så hotades älgen snart av utrotning, men en kämpande grupp män fick till slut till stånd ett jaktstopp och sedan bestämmelser för jakttider
Sedan dess har älgen ökat i antal och vi har länge haft världens bäst organiserade älgjakt. Enligt oss själva alltså.

Dom stora rovdjuren har haft det jobbigt i detta land under en lång tid. Den främsta orsaken är renbetesområdenas fredning undan rovdjur. Nu har dock björnen och även vargen fått en litet uppsving och då höjs genast röster för att stammarna ska decimeras, orsaken till detta kan ta sig många uttryck, allt från att dom dödar får många älgar, dom dödar jakthundar till att dom dödar bärplockare eller tar barn på väg till skolan

En olaglig jakt på rovdjur har alltid bedrivits, men inte så omfattande att arterna hotats av direkt utrotning. Men nu har vi sedan ett par år, till följd av höga röster som hotar partierna med dess röster, en lagligt organiserad licensjakt, och då är det vargen jag tänker på. Politikerna föll till föga för dom som skrek högt och besökte regeringskansliet mest.
Trots att licensjakt på varg bryter mot EU:s art- och habitatdirektiv så beslutade vår riksdag för införandet av densamma. Detta gäller alla vargar, med några få undantag, men inte ens dessa vargar har gått helt säkra. Detta är en jakt som till stora delar bygger på obefogad rädsla eller på propaganda från varghatarhåll.

Vad gör svensken om den ser en huggorm på gräsmattan en solig sommardag? Dom allra flesta tar tyvärr fram spaden och slår med stolthet en liten orm i bitar.

Hur handhar vi vår svenska natur överlag?
Vi skövlar skog, mer än dom flesta andra länderna
Vi startar gruvor i en rasande takt, ett skrämmande fakta i det sammanhanget är att Sverige i dagsläget har jordens sämsta miljöskydd. För några år sedan rankades Sverige som det 3:e ”bästa” dvs lättaste landet att få tillstånd för gruvverksamhet. Detta innan den ofattbara regeländringen i miljöbalken som i praktiken gör all mark och alla naturtyper lovligt byte för gruvnäringen. Nu hänger Sveriges framtid på HD som har att ta ställning till den pågående konflikten på Gotland.

Vad gör vi för att skydda våra fiskar runt våra kustvatten? Så gott som ingenting.
Nu senast fick yrkesfiskare höjd fångstkvot, motivering? Jo, dom hade redan fångat den årliga kvoten, och dom måste ju ha en inkomst resonerar myndigheten?
Baseras inte deras inkomst på den tilldelade kvoten? Kan mycket väl tänka mig att t ex banklån osv beräknas på kvoter som myndigheterna tilldelat varje enskild yrkesfiskare.

Med samma tanke så kan jag ju kräva mer i lön, eftersom månaden är alldeles för lång gentemot min inkomst.

I övrigt då?
Ett rådjur i trädgården – skjut
Duvor på torget – skjut
En grävling under uthuset – skjut
En björn gick förbi huset, jättenära, endast 200 meter, mao den är inte rädd för människor – skjut
En örn – skjut
Älg – skjut
Faktum är att den nyinstiftade älgjakten enligt en del forskare kommer att decimera älgstammen oroväckande mycket. Den reglerade älgjakt vi har haft är nu en jakt helt underställd skogsindustrins intressen, och deras inställning till älg vet vi ju.

Listan på djur vi behöver skjuta, bespruta eller förgifta är lång

Frågan man osökt ställer sig, vart gick det fel för svensken?
Varifrån kommer detta obeskrivliga naturhat?
Hur kan det komma sig att vi som ett ”civiliserat” folk inte erbjuder naturen plats i våra liv? Har vi inte ganska mycket att lära av naturfolken jorden runt?

Min egen tanke kring detta tror jag helt enkelt handlar om okunskap och en därpå ökad naturrädsla.
Den bästa medicinen för en stressad kropp är själens frihet i naturen.