Vad känner man spontant när man ser en bild som denna?

Detta är en karta över det nya kärnkraftsverket som planeras att byggas i norra Finland.

Det kan inte hjälpas hur många ord om säkerhet och noggrannhet det än lovas, så finns risken hängande över oss i norra Skandinavien.
Inte den risk som vi talade om efter Tjernobyl, den katastrof som var så påtaglig för oss alla, med förbud, försiktighetsuppmaningar och becquerel i vara och varannan lokalproducerad maträtt.
(Sverige efter Tjernobyl – farligt nedfall)

Vi kan stanna i Tjernobyl några rader..
Vem hade ansvaret för allt efterarbete efter olyckan?

Här fanns det bara en part och det var den sovjetiska staten. Hur såg då deras handlingsplan ut?
Deras första åtgärd var att sätta in robotar som skulle sköta all städning, men det gick inget vidare.
Robotarna la helt enkelt av rätt omgående eftersom den enormt höga strålningen fick robotarnas kretskort och styrsystem av nästan smälta sönder.
Då återstod det bara en lösning, nämligen människor, och främst då anställa på kärnkraftsverket och andra anställda inom kärnkraftsindustrin, soldater, brandmän, gruvarbetare och en del frivilliga. Summa summarum deltog 600 000 personer i arbetet.
Dessa städare fick gå under epitetet ”likvidatorer”
Likvidatorernas uppgifter blev att bygga avfallsdepåer, vattenfiltreringssystem, bostäder samt den sarkofag som skulle innesluta den havererade reaktorn.
Den skyddsutrustning som fanns räcke naturligtvis inte till för alla, så många fick bygga sina egna ”skyddsutrustningar” av det som fanns att tillgå.
Även med den bästa skyddsutrustningen så fick dom arbeta i extremt korta arbetsskift, och då menar vi korta. Två-tre spadtag, sedan skiftbyte var inte ovanligt.
För att försöka dölja dom arbetsförhållanden som rådde som kallades dom värst utsatta arbetarna för ”biorobotar”.

Nu var Sovjet en kommuniststat vid tidpunkten för olyckan, och det är säkert många som ondgör sig över deras brutala metoder, men vad vore alternativet? Hade vi haft ett land kvar att leva i om inte dessa ”likvidatorer” hade gjort sitt arbete? Dom riskerade, och väldigt många förlorade sitt liv med allt detta efterarbete. Hur mycket mer strålning hade vi inte drabbats av i Sverige utan dom?
För vår skull tycker jag att vi skänker dom en tacksamhetens tanke.

Vad skedde då i Fukushima efter olyckan?
Återigen ska vi vara glada för att det skedde i ett land där många vara villiga att riskera sina liv för alla andras säkerhet. Höga chefer tvekade inte att påbörja arbetet med att minimera spridningen av strålningen. Alla känner väl till den Japanska stoltheten där det symboliska självmordet är det mest klassiska. Deras idoga arbete samt tur med vädret gjorde att Japan och omvärlden klarade sig relativt bra i förhållande till den spridning olyckan kunde ha fått.
Nu menar jag inte att få det hela till en positiv vinkel på något sätt, utan Japan drabbades oerhört hårt, med många döda och än fler skadade. Med enorma materiella skador som kommer att ta årtionden att återuppbygga. men, trots allt omvärlden drog en lättnadens suck så här i efterhand.

Europa då?
En av Europas allra värsta olyckor var ytterst nära att ske i ………………..?
Vid det aktuella kärnkraftsverket var det under flera år en 790 gånger högre risk för härdsmälta än vad man hade som riskgräns. 2006 slogs tolv (12) olika säkerhetssystem ut vid ett och samma tillfälle.
När man säger att risken var 790 gånger högre så räknar man på följande sätt-
Dom säkerhetsanalyser som görs med jämna mellanrum ska i svaret säga att en risk för härdsmälta ska ske 1 gång per 40 000 år, även om 1 olycka per 10 000 år är acceptabelt. Vid denna säkerhetsanalys var förhållandet ändrat till 790 gånger högre, dvs en risk för härdsmälta 1 per 52 år per reaktor.

Inse så otroligt nära en enorm katastrof det var.
Vad var den främsta orsaken till att katastrofen var så nära? Jo, avsaknad av el till reaktorerna. Samma orsak som i Fukushima, även om jordbävningen skadade själva anläggningen så var avsaknad av ström pga av jordbävningen den främsta orsaken till haveriet.
I vilket land skedde då detta?
Jo i detta land, i Sverige. På Forsmarks anläggning. En av dom bäst bevarande hemligheterna i svensk historia? Trots lite uppmärksamhet i media så var det skrämmande tyst om denna händelse..

Övriga Europa då?
Det mest iögonfallande är väl det projekt som ska till att ske i Turkiet där ett ryskt energikonsortium ska bygga upp en stor kärnkraftsanläggning.. Turkiet, det land som alla jordens experter är säkra på kommer att drabbas av en enormt omfattande jordbävning.
Läs mer om det här.
https://naturstacken.wordpress.com/2011/03/15/jordbavning-och-karnkraft-i-europa/

Om en olycka sker i Turkiet, vem ansvarar för räddningsaktionerna? Kommer det turkiska folket att ställa upp på att riskera sina liv?

Finland återigen..
Finns den finska sisun hos alla dessa chefer inom kärnkraftsindustrin?
Kommer finländska och för den delen svenska politiker som stödjer kärnkraften att resa sig man ur huse för att ställa upp och rädda Skandinavien efter en olycka?
Eller kommer dom att gömma sig i underjordiska bunkrar för att därifrån beordra soldater, brandmän och civila att ”ställa upp” för nationen?
Kommer dom att riskera sina liv för en olycka i Sverige? Hur hade dom agerat om Forsmark hade drabbats av en härdsmälta?
Man ska ha en sak i åtanke, hur rädda vi än var efter Tjernobyl och hur nedsmutsade våra marker än blev, så var det en faktor som skyddade oss, nämligen avståndet till själva olycksplatsen. Vi drabbades pga dom väderförhållanden som då rådde. Men om Finland drabbas av ett haveri, då är den absoluta närheten påtaglig.
Det var med detta argument som Danmark krävde ett stopp av Barsebäck, och Sverige respekterade deras rädsla och stängde anläggningen helt 2005.

Här känner jag spontant att staten ska gå in och tvångsregistrera alla svenskar. Alla som stödjer kärnkraft ska likt forna tiders värnplikt kanske få något vi kan kalla kärnkraftsplikt och tvingas ställa sig i första ledet efter en olycka för att försöka minimera alla skador!!
Undrar just hur många som registrerar sig som kärnkraftskramare då?
Sedan kan man få registrera sig som vindkraftskramare, och ställa upp och städa efter ett havererat vindkraftsverk..
Undrar vilken kö som blir längst?

Tänk att det finns länder som trots enorma investeringar i kärnkraft historiskt sätt helt enkelt säger – nej tack, nu får det vara nog med risker.. Vi ställer om hela vår energiindustri till säkrare och miljövänligare energislag.
Varför ska Finland och skamligt nog Sverige vara sådana bakåtsträvare?