Vem är jag, vem vart kommer jag ifrån?

Tänker du också ibland på vart du kommer ifrån?

Ja, alltså inte i vilken ort du var född eller vem din farfar var, utan i ett större perspektiv.

Jag menar inte heller hur många generationer bakåt du kan släktforska eller om du har kungligt blod i dina ådror.

.

Jag tänker inte tusen år bakåt i tiden utan miljoner år.

Själva människans ursprung.

Som ”Darwinist” så tror jag på evolutionen som drivkraft för allt levande.

.

.

Ska i detta inlägg försöka redovisa en annorlunda och rätt ny syn på vårt ursprung. När jag för fyra-fem år sedan först började fundera och söka information i detta ämne, då fanns det fyra olika sidor på Google. Nu finns det mycket mer..

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

It is not the strongest of the species that survives, nor the most intelligent that survives. It is the one that is the most adaptable to change.

.

”Det är inte den starkaste av en art som överlever, ej heller den intelligentaste utan den som reagerar bäst på förändring.”- Charles Darwin

.

.

Just förmågan att anpassa sig är det mest fundamentala i alla varelsers DNA. Överlevnadsinstinkten styr vår kropp, och det är i 99% av tiden så att din medvetna hjärna aldrig registrerar hur du anpassar dig efter omgivningen. Våra primitiva instinkter kan vi fortfarande inte kontrollera. Ett enormt adrenalinpåslag vid fara för livet, att hålla andan när vi hamnar under vatten, eller att vi automatiskt skyggar tillbaka när vi ser en spindel.

.

Att vi skyggar för en spindel förklarar forskare med att vi i vårt ursprung levde i miljöer där spindeln var ett hot mot oss. Det brukar bäst förklaras med att vi levde i grottor och att vi fick akta främst våra barn mot giftspindlar som delade grotta med oss. En förmodad korrekt slutsats från forskarna. Giftspindlar som sökte skydd och värme kunde lätt komma i kläm och som skydd så stack den det som hotade, ofta små barn.

Samma sak med ormar, det brukar anges samma orsak till vår inbyggda rädsla för dem. Där, då i vårt ursprung så var ormen ett ständigt hot. Dels i grottor och vindskydd, men även vid födosök och jakt.

.

Så att människan levt många årtusenden i miljöer där smådjur och ormar utgjorde fara är det ingen som ifrågasätter, men,, varifrån kommer vår inbyggda rädsla för hajar?

Varifrån kommer vår förkärlek till ostron, musslor, räkor och andra havslevande djur?

.

Vi brukar kallas för savannapan.

. 

Människans ursprung kommer från Afrika, alla människor av i dag kommer från samma lilla genuppsättning, där så lite som 30 individer kan vara den gemensamma genpoolen för oss alla.

Antropologer har kommit fram till att vi skildes från aporna för 7-10 miljoner år sedan, och att vår gren valde savannen medan apan valde träden.

Efter denna separation så förvandlas människan, och skilde ut sig från alla andra kända landlevande däggdjur.

En sak som inte framkommit från forskarhåll är det faktum att Afrika vid den här tiden var i princip savannlös. Nya rön visar att hela östra Afrika vid den här tiden stod under vatten. Hela det område som brukar pekas ut som vår födelseplats var träskmarker, laguner och öar, allt omgivet av djungel.

Att människan vid den tiden, knappt 1 meter hög skulle vara en framgångsrik jägare på en savann låter inte så troligt. Då kan i stället tro att den lilla förhistoriska människan var ett byte för de stora rovdjuren, och att då ta sin tillflykt till vatten vore inte så dumt.

”Robert Sussman, professor of physical anthropology at Washington University in St. Louis, has long argued that primates, including early humans, evolved not as hunters but as prey of many predators, including wild dogs and cats, hyenas, eagles and crocodiles.

”Despite popular theories posed in research papers and popular literature, early man was not an aggressive killer,” said Sussman, author of the book ”Man the Hunted: Primates, Predators and Human Evolution.” ”Our intelligence, cooperation and many other features we have as modern humans developed from our attempts to out-smart the predator.”

He added that the idea of man as hunter ”developed from a basic Judeo-Christian ideology of man being inherently evil, aggressive and a natural killer.”

”In fact, when you really examine the fossil and living non-human primate evidence, that is just not the case,” he explained.”

Översatt:

Trots populära teorier som ställs i forskningsrapporter och populärlitteratur, var tidiga människan inte en aggressiv mördare”, säger Sussman, författare till boken ”Människan i Hunted:. Primater, rovdjur och Human Evolution” ”Vår intelligens, samarbete och många andra funktioner som vi har som moderna människor utvecklats från våra försök att undkomma rovdjur.” 

Han tillade att idén om människan som jägare ”utvecklats från en grundläggande judisk-kristen ideologi av människan är ond, aggressiv och en naturlig mördare.”

 ”Faktum är att när du verkligen undersöker fossila och levande icke-mänskliga primater bevis, så är det inte så” förklarade han.

.

Det är nu man kommer fram till en ganska okänd teori som ursprungligen kallades för vattenapanteorin, men som under senare kommit att kallas för strandapeteorin. Namnbytet kan ses som ett sätt att mötas på halva vägen. De som är anhängare av teorin, och de som hårdnacket vägrat ta till sig den senaste årtiondenas nya rön.

Denna vattenapeteori har haft sin främste förespråkare i den walesisk författaren Elaine Morgan. Hon gjorde det till sitt kall att upplysa och sprida information kring denna tes. Motståndet mot henne låg främst i det faktum att hon helt saknade akademisk utbildning inom ämnet utan var egentligen författare och dramatiker.Hon skrev ett antal böcker kring detta ämne.  Elaine Morgan avled i Juli 92 år gammal.

Sammanfattat så går den ut på att vi i vårt ursprung levde vårt liv, eller vårt vakna liv till stor del i vatten.

.

.

.

Vad är då orsakerna till denna teori?

Det första som brukar nämnas är vår pälslöshet. Varför skulle den tidiga människan förlora sin päls när den blev en savannlevande människa? Inget annat djur i historien har förlorat sin päls på land, än mindre i ett sånt varmt klimat som den afrikanska savannen.

Den mest ekonomiska sättet att förlora sin överskottsvärme om man lever under en stekande sol är att flämta. Då kyler man ner sig, samtidigt som du behåller din kroppsvätska.

Att som nutidens människa svettas bort sin överskottsvärme är oerhört vanskligt under en stekande sol. Detta kräver i gengäld att människan har tillgång till stora mängder vatten att fylla på med.

En människa ligger illa till om den förlorar 10 % av sin kroppsvätska, medan andra landlevande däggdjur relativt enkelt kan återhämta sig efter en 20% uttorkning.

Och hur mycket vatten det finns på en solstekt savann har vi väl alla sett på tv? Men varför skulle vi släpa omkring på päls om vi tillbringade en massa tid i vatten?

.

När en människa söker fullständig avslappning, då är det vågornas skvalp och inte slättens blåst som attraherar.

.

Ska i följande stycke lista några av de egenskaper som särskiljer oss från de stora aporna och andra landlevande däggdjur.

.

Om vi början från början, från den stund en baby föds.

Redan här skiljer sig babyn från alla andra primater och landlevande däggdjur.

Urbefolkningar som bor kustnära runt om på jorden har på många ställen traditionellt sett fött sina barn i vattnet. Denna tradition fick sitt slut när kristna missionärer såg detta och tvingade dem att sluta, med motiveringen att den nyfödda skulle drunkna!! Babysim någon?

Babyns huvud och hjärna är onormalt stor, detta för att babyns hjärna innehåller 10 gånger mer fett än till exempel en nyfödd schimpans.

En fet hud (babyhull) hjälper till att förhindra nedkylning och håller barnet flytande.

Att vi föder så feta barn är något vi delar med djur som t ex sälar. Schimpansens nyfödda ser ut som en skinnpåse.

.

När en baby ska äta, då gör den via mammans bröst, ett bröst helt olikt andra bröst. Otympliga på land, men i vattenbrynet skapar deras form ett vattentätt skydd när barnet ska amma.

Om man tittar på mammans kropp så är den som gjord för ett liv i vatten. Det kvinnliga könet är vattentätt, till skillnad från andra djur. Våra kroppar har rejält med underhudsfett, en sak vi delar med sälar, uttrar och liknande djur. Apor, hundar, katter och de andra landlevande djuren saknar helt detta underhudsfett. Våra näsor har formats till att undvika vågskvalp. Evolutionen gav oss underhudsfett i stället för päls som isolering.

.

Våra tänder är helt olika de landlevande däggdjurens, men är väl anpassade till att äta rå fisk och skaldjur.

Så dessa tänder gjorde kanske att vi sedan som förmänniskor på land långkokade kött i kokgropar. Det så tillagade köttet är det mörast tänkbara, trots att det varit en seg köttbit från äldre djur innan tillagningen. Förutom att detta tillagningssätt är det mest ålderdomliga, så ger det det möraste och nyttigaste resultatet och bevarar oskadat de fleromättade animaliska fetterna (såsom eikosapentaensyra, EPA), som just ger den fina smaken i fisk och kött. Att använda elden gör dessutom att växtrötter har kunnat kokas och stekas till lättupplöst stärkelse, vilket vi därmed också har kunnat tillgodogöra oss, trots att vi inte kan spjälka rå stärkelse i vår tarm utan bara använda den som fibrer. Munnens andra funktioner an köttslitande och tuggande har kunnat prioriteras till språk, sång och ansiktsuttryck.

.

Viktigast av allt – vår hjärna. Den är mycket större än vad som egentligen är nödvändigt, men tack vare årtusende efter årtusende med fettrik Omega3-kost har vi utvecklat den hjärna vi har i dag.

.

Vår hjärna skiljer sig helt och hållet från de stora aporna och andra däggdjur som lever under solen på så sätt att medan vår hjärna vuxit och blivit otroligt stor för vår kroppsbyggnad, så är förhållandet det motsatta hos övriga djur. Där har hjärnan krympt, förmodligen för att de helt enkelt inte fått i sig de näringsämnen som finns i strandmaten.

Fördelningen mellan röda och vita blodkroppar är hos oss samma som hos de dykande däggdjuren.

Fossil forskning visar att det är så sent som för 300 000 år sedan som vi utvecklade dagens hjärna.

.

När det är dags för meditation, då lyssnar vi på valsång, inte gamars skrik.

En människa i sötvatten skrumpnar rätt fort, men i saltvatten kan den tillbringa hur många timmar som helst, utan att huden reagerar.

.

Vårt struphuvud har fallit ner på samma sätt som hos,,, ja, vid det här laget kan du svaret. Sälar mm. Varför? Jo för att vi ska kunna hålla andan. Människan är det enda av ded landlevande djuren som medvetet kan hålla andan, och dessutom beräkna hur mycket luft vi behöver andas in för att till exempel dyka efter en mussla. Att struphuvudet fallit ner är förmodligen också orsaken till att vi dag kan tala.

.

.

Människans utbredning runt vårt klot gick uteslutande längst kontinenternas kustlinjer så där för 100 000 år sedan. Tidigare varianter av människan tog samma kustvägar några miljoner år tidigare. När kustvandringen var slut, då vandrade man uppför floder och älvar och bosatte sig.

.

.

.

.

.

Vårt behov av att rengöra oss med vatten, vår passion för att bada, ja kort sagt, människan är på många sätt bunden till vatten. Vem drömmer inte om att få bo vid havet, eller åtminstone vid en sjö?

Vi kan varje höst samlas till fest för att äta härsken fisk, men vi förmår inte äta härsket kött. Faktum är att kött från as innehåller prioner, ett ämne som till exempel gamar , hyenor och björnar till viss del tål, men som absolut inte ska få i oss. Vår tarmkanal är uppbyggd för att smälta animalisk föda, men magsäcken är ovanligt liten, vilket kan bero på att vi tidigt i vår historia gick och smååt av det vattenbrynet gav.

.

.

En kökkenmödding är en avfallshög från den senare delen av äldre stenåldern. En kökkenmödding innehåller vanligen hushållsavfall som ostron-, snäck- och musselskal, sillben, kol och avfall från redskapstillverkning. Storleken varierar från små, tunna skalansamlingar till 350 meter långa, 30-40 meter breda och upp till två meter tjocka avfallssamlingar. Kökkenmöddingar finns i södra och västra Sverige, vid Danmarks kuster, i Bretagne och längs Portugals kust, men även i Japan, Brasilien och längs Nordamerikas kust

.

.

.

 .

.

.

.

.

.

Och hur vandrade människan, jo på två ben. Denna fullständigt unika egenskap har haft sina förklaringar. Det var för att se bättre i det höga gräset, det var för att arbeta fritt med händerna, det var för att bära saker.. Förklaringarna är många, men varför skulle just människans evolution bli så annorlunda jämfört med alla andra däggdjur som vandrat på denna jord under årmiljonerna?

Orsaken till att vi går på två ben kan man finna i strandapeteorin. Går man i vatten, då blir man lättare och kan därför lättare gå på bakbenen. När man går på bakbenen, ja då når man djupare vatten, och kan därmed finna mer mat. Att vi gått på bakbenen i vattnet, det kan vara den bästa förklaringen till vi i nutid har så svag korsryggsmuskelatur. En annan fördel med att gå på två ben i vattnet, det är lättare att bära ett barn, som då slipper risken att hamna under vatten. Vår kropp är strömlinjeformad för att så smidigt som möjligt ta sig fram i vatten.

.

    ” Min tes är att en gren av denna primitiva ape-lager { hominoids } tvingades av konkurrensen från livet i träden för att äta på havets stränder och jaga för mat, skaldjur, sjöborrar mm, i de grunda vattnen utanför kusten. Jag antar att de tvingades in i vattnet precis som vi har sett hända i så många andra grupper av landlevande djur. Jag inbillar detta sker i de varmare delarna av världen, i de tropiska hav där man kunde stå att vara i vattnet under relativt långa perioder, dvs flera timmar i sträck. marinbiolog Alister Hardy (1896-1985) Hardy påbörjade denna tes 1930, men vågade inte publicera den förrän 1960″

.

.

.

.

.

.

Så, för att sammanfatta – en idé som blev en teori som först mottogs med tystnad och hån har sakta men säkert blivit en accepterad kompromiss. Allt fler forskare böjer sig för bevisen och medger att vi nån gång i vår evolution levt i och kring vatten under så många årtusenden så att vi hann anpassa oss till ett liv i vatten. Ett vanligt motargument brukar vara frånvaron av fossiler, men som bland annat Lasse Berg, vår kända svenska evolutionsförfattare sagt – fossilerna efter dessa tidiga människor torde ju ligga under vatten.

Vad spelar det då för roll? Tja, allt som rör evolutionen och vår förhistoria berättar så mycket om människan av idag. Hur vi agerar, reagerar, hur vi känner för miljö, för vår omgivning.

Varför äter vi viss mat. Varför är ständigt närvarande i vår historia, kunskap om densamma kan ge några därför till hjälp. Så här har jag redogjort för några av de saker som pekar på ett annat ursprung än vad som kanske vi tidigare utgått ifrån.

Att vi sedan klev upp på land och blev jordbrukare och jagade för vår överlevnad, ja det är det ingen som motsäger sig. Och inom det området sker det kontinuerligt nya spännande fynd, och en forskare  sa för inte så länge sedan –  Den värld som beskrevs av Tolkien i sagan om ringen-böckerna, där olika raser levde i små kluster kanske inte var en omöjlighet för några hundra tusen år sedan. Men i dag återstår endast homo sapiens, dock med små genetiska inslag av bland annat neandertalare.

.

.