Ja,, visst gör det ont…


Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när borrtorn brister

Varför skulle vi bygga dom så veka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det fossila bitterbleka?

Höljet var ju helt hela vintern

Vad är det för nytt som tär och spränger?

Ja, visst gör det ont när oljetorn brister,

ont för det som växer

och allt som lever.

 

Ja nog är det svårt när uranregn faller

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid livet, svider, förgiftar –

Tyngden drar dem inåt, hur de bränner.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna glädje dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra –

svårt att vilja stanna

och bara falla

 

Då, när det är som värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller

faller i ett glitter giftets droppar

glömmer att de skrämdes av det fossila

glömmer att de ängslades för framtidens skull –

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

Shell in oil..

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s