Har funderat och läst lite om Sveaskogs ekoparker, och man blir ju lite fundersam!

Min närmaste ekopark är Käringberget, ett område på gränsen mellan Bjurholm och Fredrika. Jag var i området för ett par år sedan och gjorde en dagvandring för att få mig en uppfattning om vad det egentligen är, det nya fina ordet  – Ekopark.
Det var helt ok skyltat från riksväg 92 och upp till området. Det fanns rätt bra med parkering, det finns en liten husvagnscamping i området, och det finns en liten ”gammelgård” som går att hyra för olika sorters aktiviteter. Jag hittade en stor och fin karta som visade på hela området. Efter en stunds betraktande av skylten så knöt jag kängorna och började vandra efter den markerade leden.
Den var bitvis svår att följa, detta pga av det mesta av skogen var avverkad, så det var långt mellan markeringarna. Avverkad skog – tänker du då? Men är det inte en ekopark?
Återkommer till det.
Vandringen går uppför, bitvis relativt lättvandrat, men det fanns områden som var lite krångligare. Efter nån timme så börjar man närma sig turens höjdpunkt, nämligen en enormt vacker utkiksplats högst uppe på berget. Det var iordningställt med bänkar och bord, och en vidunderlig vy där man såg miltals omkring. Naturligtvis så kom fikat fram, termosen med kaffe, några mackor och den stora vattenflaskan.
Det är en sån plats där man kan bli sittande ett par timmar och bara njuta av livet, speciellt en dag som den dag då jag var där. Strålande sol värmde gott.
Men till slut kände jag att det var dags att påbörja hemfärd, så jag letade reda på leden igen, lite svårt, men det gick. Jag tog mig likt Långben på julafton ner utan problem, och väl vid bilen drack jag upp resten av den stora vattenflaskan.

Visst var det en skön tur, men är det den enda leden man kan vandra? Jag kollade in den stora kartskylten igen, och fann även vildmarksleden som började i området och som gick längst Lögdeälv ner till kusten. En fin tripp på tre dagar om man går hela sträckan.
Men någon fler led fann jag inte, tyvärr. Väl hemma så skrev jag ett mejl till ansvarig på Sveaskog för att kolla om fler leder var planerade? Jag åtog mig även att skapa fler leder i området, men det var inte aktuellt. Så det var mitt hittills enda besök i en ekopark.

Väl hemma så började jag tänka på parken och dess utformning och innehåll. Det var relativt mycket skog som var avverkad, inte alls något man är van vid när det gäller bevarande av skogsområden. Så jag började leta information på nätet bl a för att få en klarare bild av det egentligen innebär, detta med ekopark.
När man satt sig in så inser man att stora arealer i en ekopark har sedvanlig skogsskötsel, men med en viss inriktning, och i Käringberget, och dom flesta andra av Sveaskogs parker så är det lövskogen som ska stödjas och utvecklas. Lövskog är ju ett undantag i dagens skogssamhälle trots att alla är överens om att lövskog är väldigt viktigt för den biologiska mångfalden. Andelen växter, djur, insekter mm är betydligt högre i lövskog än i barrskog.
Detta låter ju behjärtansvärt av Sveaskog, att främja lövskogen på detta vis, men hur ärliga är dom?

Bara ordet Ekopark ger en positiv bild av ett område och av det företag som står bakom parken. I ett område som Käringberget, ett område på 14 000 hektar finns enorma tillgångar när det gäller virke, och vill man då skapa lövskogar, då är det naturliga steget att avverka barrträden. Bara där gör Sveaskog stora ekonomiska vinster, även om träden dom avverkar är gamla värdefulla mångfaldsträd. Vissa områden med barrträd skonas, och ofta slumpar det sig så att dom står så illa (skyddat) till så från skogsmaskinerna ändå inte kommer åt att fälla dom.
Käringberget har en produktiv skogsareal på över 10 000 hektar, så det blir en hel del timmer att ta bort till gagn för lövträden.

Nåväl, det kanske är en lovvärd åtgärd, låt Sveaskog tjäna pengar på timret, den gynnar ju den biologiska mångfalden i alla fall?
Jo,det gör det, artrikedomen ökar, sällsynta lövkrävande arter av hackspettar, lavar, insekter har äntligen hittat sitt lilla paradis i vår till stora delar av människan skapad plantageskog, full av biologisk enfald. Borde man inte som skogsbevarande kämpe vara nöjd?

Nja, inte riktigt. En ekopark skapas för 50 år framåt, längre än så kan man inte skriva avtal i Sverige, om det inte gäller reservat eller nationalpark.
Om jag som skogsägare går in i ett skogsområde och gallrar ut ett visst trädslag, t ex tall, så dröjer det ungefär 50 år tills det är dags för nästa åtgärd, antingen en slutavverkning eller en rejäl gallring. Speciellt om jag lämnat en massa näringsrika lövträd som skapar bästa tänkbara mull för återväxten att gro i.

Så om jag fick tycka till lite, så borde Sveaskog komma med någon form av avsiktsförklaring gällande framtiden för sina ekoparker, en avsiktsförklaring där man för all överskådlig framtid lovar att bevara och sköta sina ekoparker efter den skötselmodell som gjordes vid skrivbordet alldeles i början av 2000-talet.  För min oro är att om 50 år, då all produktionsskog är avverkad (Holmen, SCA m fl anser att vi är utan produktionsskog om 10-15 år) så kommer Sveaskog se sig tvungna att avverka sina ekoparker, parker som för 50 år sedan avverkades och gallrades så att dom ”råkar” bli utomordentligt perfekta timmerskogar där skogsnäringen hittar sina sista rejäla träd att fälla.
Jag kanske låter cynisk, men faktum är att den svenska skogsmodellen i dagsläget är ett av jordens mest förljugna och överexploaterade områden. Inte ens dom fattigaste länderna avverkar sina skogar på samma hänsynslösa sätt som i Sverige.

Men, detta till trots, jag måste ta mig i kragen och göra ett återbesök i sommar, om inte annat så för en dag i skog och mark, och jag hoppas att det finns någon ny led, en längre sådan som visar på varierad skogsmiljö, och inte bara en led upp på ett berg, så vanligt, och så jobbigt för många naturälskare.