.. så kan man tänka på ett annat sätt.

Det finns utbredda farhågor om att det ska ske en massdöd på fåglar om det börjar poppa upp vindsnurror utspritt över landet.

Och, visst det har påträffats döda fåglar under verken, det är främst större fåglar som drabbas. Och varje död Kungsörn är en biologisk förlust.

Det andra kraftiga argumentet mot vindkraft är oljudet som uppstår. Enligt lagtexten är den maximala ljudnivån vid husväggen 40 dB. Det är samma (o)ljud som ett modernt kylskåp avger. Själv hör jag aldrig kylskåpet (önskar ibland att kylskåpet tala de till mig dock, och avslöjade nya godbitar), och jag har aldrig hört ett vindkraftverk i det fria.

Det finns en del andra argument mot vindkraften också, så som störande utsikt, förstörd gammelskog och lite annat – men jag tänker stanna vid detta med fåglar i detta inlägg.

Och det är detta med döda örnar som blir i fokus.

Som de flesta vet så har våra svenska örnar fört en tynande tillvaro de sista 50 åren. Orsakerna brukar främst kretsa kring miljögifter och avskogning. Gifterna försvagade äggskalen så att de sprack och fostren dog, samt att avskogningen helt enkelt tagit bort de träd som örnarna kräver för sin häckning.

Och nu när örnstammen så sakteliga börjar återhämta sig, då kommer dessa kolosser till giljotiner och hugger huvudet av örnarna, så jäkla onödigt, eller hur!!

Ska vi då förbjuda vindkraften eftersom den decimerar den redan svaga örnstammen?

Eller kan vi göra på nåt annat sätt?

Vi kan ju gå tillbaka till ursprungsproblemen – miljögifterna – så är det faktiskt inom kontroll. Mängden gift som sprids är i dag väldigt liten (vad vi vet) och sanering av förgiftade områden pågår. Naturligtvis är det du och jag som får betala eftersom ansvariga företag går i konkurs eller försvinner på nåt annat sätt.

Läs mer om miljögifter här.

 

 

Vad det gäller den andra biten – den om boplatser – där går det tyvärr inte lika bra. Skövlingen av våra skogar ökar snarare än minskar. Skogsindustrin dikterar helt på egen hand vilka regler som ska gälla i skogsplaneringen. Det är skogsindustrin som sätter upp normer och regler, (som de sedan bryter på regelbunden basis) och det är skogsindustrin som är det stora hotet mot våra svenska örnar.

Men, det finns en annan aktör som bär ett stort ansvar – och föga förvånande så är det vattenkraften – för om man tittar på örnens ekologi så är ju vatten en väldigt viktig del, som för alla djur och växter, och med utarmade vatten så minskar örnens chanser till överlevnad.

Det finns närmare 2500 dammbyggnader i våra vattendrag – varav hälften är direkt verkningslösa vad det gäller elproduktion – de får fortsätta existera tack vare en lag som skrevs 1918!! Googla 1918 och läs om den tidens samhällssyn – vi hade till exempel fortfarande dödsstraff – kvinnor hade ingen rösträtt  – men Vattenlagen från den tiden ska få gälla i all framtid. Det är faktiskt sant.

Jaha, vad har då en massa små dammar med örnar att göra?

Jo, nu är vi tillbaka till detta med sakers sammanhang – hur den ena saken i naturen sitter ihop med nästa, och nästa i det jag kallar för näringsväven.

En bäck som orörd får rinna ner till den örörda ån, som mynnar i havet som för med sig livsnödvändigt kisel från bergen och erbjuder en fri passage uppströms för fiskar, fåglar och ett myller av småkryp skapar självklart ett välfyllt skafferi utmed vattendragens stränder. Den uppvandrande dagsländelarven blir mat åt både fiskar och fåglar – dessa fiskar och fåglar får mat till sina avkommor – men blir även mat för större fiskar och fåglar. Tusentals öringar når sina lekplatser – lekplatser som genererar ett myller av yngel – yngel som blir mat eller som växer upp så småningom återkommer för att leka och sprida sina yngel. Småfisk är föda för fåglar – fåglar som i sin tur blir föda åt större fåglar – som blir föda åt örnar.
När vi nu leker att själva vattnet är fritt flytande, fritt strömmande och fullt av liv så tar vi oss in till strandkanten och ser oss omkring.
I de bästa av världar så återfinner vi en kantzon full av växter, insekter och småfåglar. I de bästa av världar så övergår denna kantzon i en livfull skog där det myllrande livet sprider ut sig i en myriad av mångfald.

Men så ser det ju inte ut. Den bistra sanningen är att det ofta inte finns någon kantzon, och finns det någon, så är den ofta bestående av en rad träd, för säkerhets skull är det gallrat också, så de inte står alltför tätt.
Så även om vattendraget skulle flyta fritt och därmed ge liv och biologisk mångfald, så ökar inte den biologiska mångfalden på land.

Om skogsbruket däremot skulle uppfylla de krav och kriterier som själva tagit fram, bland vad det gäller detta med kantzoner, då skulle det se helt annorlunda ut.
Om, jag säger om skogsindustrin uppfyllde fastställda gränser för kantzoner, så skulle det innebära buskar och träd, levande och döda träd, det skulle innebära stockar ner i vattnet och det skulle ge vattendraget skydd mot det läckage av näring och tungmetall som kommer upp till markytan när skördare och skotare kör sönder marklagret.

En kantzon ska variera mellan 5-20 meter beroende på omgivande terräng och den får gärna sitta ihop i korridorer med övrig skog.
Läs mer om kantzoner här.

Ett perfekt ställe för fåglar och andra att gömma sig, hitta mat och förflytta sig igenom

Jaha, återigen så har jag lyckats med konststycket att påbörja en kort text om sak, för att allteftersom flytta fokus och dra i väg i textmängd, men det brukar på nåt sätt ändå sitta ihop.

Det var det här med vindkraft och dödligheten bland örnar det här inlägget skulle handla om. Och – faktiskt – allt jag skrivit har med det att göra.

Om skogsbolagen följer de åtaganden de sagt ska följa – så finns det i framtiden rejäla kantzoner, det finns kvar överåriga träd som boplatser och det finns en mosaik av skog, hygge och sly – helt enkelt ett varierat skogslandskap. Det är variation som skapar förutsättningar för mångfald.

Om vattenkraften tar steget in i 2000-talet och åtminstone påbörjar arbetet med levande vatten – åtar sig att efterleva kraven kring Ramdirektivet för vatten – om de liksom småsneglar på miljöbalken – och påbörjar utrivning av olönsamma dammar, kanske med ekonomiskt stöd till de minsta ägarna, om de börjar bygga omlöp och faunapassager runt definitiva vandringshinder – då ökar självklart den biologiska mångfalden.

Då kommer livsmiljön för våra örnar att bli betydligt mycket bättre, mängden mat och boplatser ökar och basen för örnens livsvillkor kommer då att ligga på en livskraftig nivå.
och om dessa villkor förbättras – ja då – ökar ju örnstammen – vilket i sin tur gör stammen mindre känslig för yttre störningar som vindkraft och tyvärr en viss tjuvjakt.

Avslutningsvis: En dammbyggnad som stänger av en älv förändrar landskapet dramatiskt. Fast, det går att följa USA som river dammar för ekologins skull.
En kalavverkning förändrar också landskapet dramatiskt och även när det sker en uppväxt så är det inte skog som växer, utan det är en plantage som får skötsel med röjning, gallring och ny avverkning – ingen bra miljö för skogens innevånare.
Ett vindkraftverk, en eller en hel park för den delen är tillfälliga besökare i naturen. Skulle det inte av olika anledningar inte visa sig vara en bra placering – jadå – monterar man ner verket och monterar upp det på annat ställe. Och om människan lyckas landsätta en landare på en meteorit i full fart genom världsrymden, så tror jag faktiskt att vi ska lyckas hitta en lösning på problemet med att fåglar krockar med vindkraftsverkens vingar.

Vindkraften ensam kan nog inte ersätta vattenkraften om den skulle drastiskt minska, och skulle vi äntligen börja avveckla kärnkraften – det är då vi kan börja tala om Ekolektrisk mångfald – vindkraft – solceller – vågkraft – vissa energigrödor och andra hållbara energislag. Det gynnar inte bara öringen i bäcken och örnen i skyn – det gynnar oss alla.