Flockbeteende, flockdjur – begrepp som vi hör rätt ofta.

Rubriker som – ”vargflock angrep boskap” – retar mig varje gång jag läser dem.
Likadant är det när människan rubriceras som ett ”flockdjur”, är vi verkligen flockdjur i ordets rätta bemärkelse?

Själv vägrar jag se mig själv som del av en flock – jag är ett familjedjur – precis som den överväldigande majoriteten av jordens djur.

Jag hade turen att födas in i en familj, min klass blev min familj, jag växte upp i en gemenskap av vänner – vänner som jag anser vara en ”familj” med livslånga band, även om jag inte träffar någon ur denna familj på 20 år, så finns det underliggande band som för alltid knyter oss samman.

Fotbollslaget är en familj – att stödja hockeylaget gör mig till del av en familj.

Vad är då skillnad – spelar det någon roll – flock eller familj?

Jo, det spelar stor roll om man försöker förklara och förstå hur vi styr eller styrs av våra medmänniskor.

Flockdjur – vilka är egentligen flockdjur?

Fiskar som simmar i stora stim, utan direkt mening eller mål kan enligt mig kategoriseras som flockdjur.

En böljande och dansande sammanslutning av starar är en flock

 

 

 

På Afrikas gigantiska slätter vandrar enorma hjordar gräsätare, dessa förefaller vandra från ett område grönt bete till nästa, i vad som kan rubriceras som flockar.

Vargar däremot lever i familjegrupper – precis som vi människor.

Och den stora skillnaden mellan flock och familj ligger i ledarskap och hierarki eller inte.

De stora kattdjuren (förutom då lejon) brukar benämnas som solitära – det vill säga ensamlevande- men även där finns en hierarkisk ordning som katterna följer. det är revirhävande och dominansbeteende som ger en struktur som kan liknas vid ett familjeliv – varje individ vet sin plats i rangordningen

Ett simmande stim fiskar simmar utan ledarskap – de simmar tätt ihop för överlevnad och de följer vattnets strömmar i jakt på mat. Stararna på himlen har samma syfte, göra sig osynliga för jägare genom att flyga tätt ihop, vilket gör det nästan omöjligt för jägare att sikta in sig. Men – när flocken nått sitt mål – södra Europa eller Afrika, då upplöses flocken, för att återsamlas redo för nästa flytt några månader senare.

I övrigt så är ”flockbeteendet” oerhört sällsynt åtminstone bland däggdjuren. Så gott som alla arter lever antingen i livslånga band som ett par, eller lever sina liv i familjegrupper, med antingen en matriark – som hos elefanterna – eller en patriark – lejon är ett exempel.
Till och med bland de stora gräsätarna hittar forskarna strukturer som tyder på nån form av ledarskap, även fast det kan synas som en enorm massa utan ledarskap. modern satellitövervakning visar hur små grupper av Gnuer likt starar samlas i stora migrationsflockar – förmodligen för att likt staren bli ”osynlig” för rovdjurens vakande ögon.

 

 

Och varför är det här något att lägga ned tankeverksamhet och tid på? Livet går ju vidare ändå!!

Jo, därför att det är medvetenheten om ditt beteende som skiljer dig och mig från alla andra varelser på jorden. Människan vet sin egen roll och kan därmed avgöra sitt eget öde.

Väljer du att simma runt likt en guldfisk i sin skål, eller tar du befälet och säger ifrån när du tycker att ledarskapet styr fel?

En sak är säker – varje ledare – vare det är en elefant, en varg eller en människa, tycker alltid att dess ledarskap är det bästa, oavsett vem som kommer i kläm, och så länge ingen säger ifrån, ja, då fortsätter de trampa och klämma.

Människans historia präglas av människor som vägrat leva i ett flockbeteende – Alla våra stora tänkare och filosofer, alla de som trotsat religionens förtryck, alla de som kallas ”rebeller” av sin omgivning – alla är de personer som vågat trotsa ledarskapet och den hierarkiska ordningen. Tyvärr så visar historieböckerna att de förde en kamp som allt för ofta slutade i fängelse eller med döden.

I modern tid är väl ”visselblåsare” det utmärkta exemplet på hur enstaka individer utmanar flockmentaliteten och därigenom utgör ett direkt hot mot makten.

Visselblåsare eller visslare, av engelskans whistleblower (ordagrant visselpipsblåsare), är en person som läcker information, oftast till massmedia, i syfte att avslöja oegentligheter som förekommer inom personens organisation. Visselblåsare har exempelvis avslöjat korruption, vapensmuggling, staters avlyssning och åsiktsregistrering av den egna befolkningen, militärers mord på civila, miljöbrott och brister i omvårdnad och patientsäkerhet. Visselblåsare har ofta drabbats av kännbara konsekvenser genom att åtalas för exempelvis spionage, förtal eller – om beskyllningen är riktad mot den egna arbetsgivaren – att bli avskedad eller omplacerad. Begreppet kommer från att engelska poliser, för att påkalla kollegors och allmänhetens uppmärksamhet om pågående brott, en gång i tiden använde sig av visselpipor.

Min uppmaning till dig – varje gång nån benämner människan som ett flockdjur – protestera.

Ett klassiskt uttryck som genomsyrar maktens metoder.

Jag vill absolut inte tala politik i denna blogg, utan syftet med denna text är rent biologisk. Vi är INTE flockdjur, utan vi tillhör familjegrupper i olika formationer.