Ibland när det råder lite sommarlov på redaktionen – inne i huvudet alltså – så kan den mest underliga sak ge upphov till ett inlägg – och det här inlägget kvalar med råge in i den kategorin. Nu har jag ingen passande kategori – men hade jag det så vore nog namnet på den kategorin – kryptozoologi.

Jag fick uppslaget till denna text via Facebook  -där en bild brukar snurra runt, bildserien har textrutor om brukar variera i ämnen, men ansiktsuttrycken är poängen.

 

Rutan överst fri översättning – Enligt bibeln finns Jesus på riktigt – mittenrutan – Det finns mer bevis för Bigfoot än för Jesus.

 

Så såg bilden ut och jag tänkte – stämmer det?

Jesus har man ju lite koll på – växer man upp i ett land med ett kors på flaggan, då får man den kristna tron med sig genom livet – vare sig man vill eller ej..

Nu ska jag erkänna – jag har aldrig haft någon religiös tro och har aldrig känt något behov heller. Men religionen finns runtom, hos några vänner, hos grannar och lite varstans.
Om du nu har någon form av tro, så tro inte att jag på något sätt ser ner, eller på något sätt nedvärderar dig för det. Tvärtom, jag har min tro, eller vad man nu ska kalla det i form av natur. Att vandra i naturen är min tro på evolutionen, att iaktta, fota, filma och minnas är det jag bär med mig.
Det som jag har så svårt för när det gäller religion är att en överhet ska bestämma det någon annan ska tro och tycka. Det är en indoktrinering hos människans inbyggda välvilja som utnyttjas.

Punschlinen i bildrutan – det finns mer bevis för Bigfoot än för Jesus. Jag tänkte – jag har aldrig sett några bevis för Jesus, eller för någon annan religiös figur för den delen. Trots att det aldrig framlagts några bevis så är det allmänt accepterat att tro på religiösa figurer.

Skulle jag efter en skogspromenad komma hem och säga  jag mötte Jesus, så nu tror jag att han finns – så skulle folk förmodligen tänka – vad konstigt, han har aldrig pratat om religion eller sökt andlighet,, men men. Ingen skulle skratta åt mig eller kräva bevis för att jag verkligen mött nån som filur. Min omgivning skulle utan tvekan berätta för sina vänner och bekanta – tänk, Michael mötte Jesus i skogen och blev religiös – och saken skulle tas emot i samförstånd.

 

Men Bigfoot – hur skulle folk reagera? Här tar jag hjälp av Google och Youtube för att leta information.

Det är helt otroligt vad mycket det finns att läsa och titta på om just Bigfoot.

 

En bild från den mest berömda Bigfoot-filmen från 1967 av dokumentärfilmarna Roger Patterson och Robert Gimlin – film här

 

Att sortera ut vad man ska länka till, eller kopiera in eller visa är svårt – men jag börjar med en länk till en engelsk tidning och ett reportage från 2015. Den handlar om en rysk kvinna från 1800-talet som var gigantiskt stor, och som enligt en forskare var en Yeti – den ryska varianten av Bigfoot.

A leading geneticist claims to have found the best evidence that a woman who lived in 19th century Russia could have been a yeti.
Professor Bryan Sykes, of the University of Oxford, believes a towering woman named Zana had a strain of African DNA that belonged to a subspecies of humans.

Fann den här sidan – en sida om forskare som påstår ha DNA-bevis för att Bigfoot existerar. Forskaren är ifrågasatt för sina metoder, och många är skeptiska till hennes resultat.
Sen hittade jag detta, en annan sida som skriver om att de resultat som den ifrågasatta forskaren visat har bevisats av en oberoende forskargrupp.

Själva namnet Bigfoot kommer självklart ifrån de stora fötter som de sägs ha.

 

 

Och just det här med avtryck verkar vara en otroligt omfattande sak, det finns tusentals av gipsavtryck, från hela USA. På det stora hela så tror jag inte vi i Sverige har någon aning om vilken stor grej Bigfoot är i USA. Det är tv-inslag, det hålls konferenser, det finns organisationer som på heltid forskar om detta.

I kanske främst USA har entusiasmen runt varslen och myten vuxit ordentligt. Det finns klubbar och organisationer som formats runt syftet att söka efter Bigfoot eller Sasquatch som den ofta kallas där. Detta kan genomföras som vandring och camping i skogen med hjälp av avancerade kameror som kan se i mörker och upptäcka kroppsvärme. Även så kallade viltkameror används. Lockropp och andra metoder påstås fungera för att få kontakt med varelser som finns i närområdet. En del lockar dem med mat och andra föremål för att lyckas fånga dem på bild. Ofta har dessa entusiaster en No-gun policy och är emot att skjuta ett djur i syfte att bevisa dess existens. De söker istället efter hår och andra rester som kan bevisa existensen. Många av dem är redan fast övertygade om att Bigfoot är en verkligt existerande djurart.

Lägger upp några av de sidor jag fann

Sasquatslives – Sasquat är ett av de namn de amerikanska indianstammarna har på Bigfoot

bfro.net – kanske den största sidan vad det verkar.

bigfootevidens.blogspot.se – en blogg som verkar ställa samman det som folk runt om i USA hittar

Hittade även den ryska varianten – Yeti – där fotavtryck är funna.

Hoppar man över till Youtube – då blir man smått chockad – det är helt otroligt så många filmer och kanaler det finns om en och samma sak.

Hittade det här klippet –

 

 

Samlade klipp som sägs visa denna mystiska varelse runt om i USA. En del klipp ser lite konstiga ut, men andra klipp är desto svårare att förklara som bluff. Det finns så otroligt många kanaler och grupper som letar och forskar och analyserar så det är smått chockerande. Det som fascinerar när man läser om det här och ser på alla filmer är -dels det faktum att tusentals personer, runt om i USA vittnar om att de sett Bigfoot, alla ger rätt likartad beskrivning – minst 2 meter hög -upp mot 3 meter, 1 meter över axlarna, en beräknad vikt på 2-400 kilo, ögon utan ögonvita, inget nackparti, långa armar osv.

Ögonvittnen beskriver ofta en varelse som vandrar på två ben med mörk päls i bruna nyanser som varierar från nästan helt svart till mer rödbruna toner. Den har en kraftig muskulös kropp med kort nacke och breda axlar. Rörelsemönstret är likt en människas men med en något lutande hållning. Längden varierar mellan två och tre meter. De som lämnat beskrivningar av varelsens ansikte beskriver både karaktärsdrag som är mycket lika en människa och ibland mer likt en gorilla. Det förekommer rapporter att Bigfoot ger ifrån sig en stinkande och säregen lukt. I Nordamerika kallas den i vissa sydligare stater för Skunk-ape. Eftersom det saknas fysiska bevis för varelsens existens och tillgången på fotografier eller filmdokumentation både är begränsad och omdiskuterad så är det svårt att lämna några tillförlitliga uppgifter om utseendet. wikipedia

Hittade en radiokanal som uteslutande talar med folk som säger sig att mött denna mytomspunna varelse.

En kort film om ett ögonvittne som redogör för sitt möte –

http://www.animalplanet.com/embed?page=89410

 

Vi återgår till religionen och letar efter bevis för att Jesus finns.

 

 

Mer i samma ämne – en samling människor som redogör för sitt möte med Jesus eller Gud.

 

Sen finns det ju en uppsjö radiokanaler, tv-kanaler, tidningar och inte minst en känd bok som ska bevisa att det existerar religiösa figurer som Jesus.

Att redogöra för att det finns religiösa figurer känns inte absolut lika nödvändigt som i fallet med Bigfoot – för som sagt, jag tror de flesta som läser denna text har bildat sig en relativt klar uppfattning om just religionen.

Så – vart ligger bevisbördan i dessa fall? Är det mer bevis att det existerar religiösa figurer enbart för att det finns religiösa samfund, kyrkor, katedraler, synagogor eller att det finns präster och likande som predikar om dessa religioner?
Är det lättare att tro på skogsvandrande turister, poliser, militärer, forskare, bönder, indianer eller vad den människan nu råkar ha för yrkestitel när denne vittnar om ett möte med Bigfoot?

Men Sverige då? Att vi har kyrkor och alla möjliga religioner – ja det vet vi – men Bigfoot?

Jag sökte på Youtube – och tro ni inte på tusan

 

 

En svensk youtubekanal om Bigfoot. Lägger upp ett klipp till från den här kanalen.

Vad ska man tänka? Vad ska man tro?

Länkar till en svensk sida där man skriver om mystiska varelser i den svenska naturen.

Finns Jesus? Finns Bigfoot? Är det så att båda dessa existerar? Är det religionens styrka att fortleva utan fysiska bevis som är den starkare av de två, eller törs man säga att bevisbördan för att Bigfoot finns är starkare? Uppenbarligen så finns det tusentals bevis för religionens existens i alla religiösa byggnadsverk, det finns reliker som sägs härstamma från Jesus – även om nu de samlade delarna tillsammans tillhör långt fler än en anatomiskt korrekt människa.
Likaså finns det tusentals bevis i fysisk form för att Bigfoot existerar.
Det här med självupptagenhet och förmågan att lyssna och ta till sig sånt som andra säger sig ha upplevt är något som personifierar de flesta människor. Att tro på någon kräver enligt vissa vetenskapliga bevis. Varför tycker vissa att det en präst eller det en politiker säger är mer trovärdigt än vad grannen berättar?
Jag har berört detta förut – i ett inlägg om människan- flock eller familj – där rollen i samhället bestämmer mycket av dina tanker och ditt beteende. Är du underdånig och lättstyrd så har du förmodligen en större chans att lyssna och låta dig styras av auktoriteter.

Kanske det krävs en högt uppsatt präst som kliver fram och säger – jag har sett Bigfoot – för att allmänheten ska säga – aha, men vad bra, då vet vi det, för att tron ska övergå i verklighet? För människan har genom evolutionens gång lärt sig en sak  -att tro på överhet – oavsett vilket budskap, eller till vilket krig de än skickar dig, tveka ej – tro på det du bli tillsagd att utföra.

Jag själv då?  – Ja, jag lyssnar och läser, tänker och analyserar. Blir jag tveksam, då läser jag lite mer, lyssnar på andra och bildar mig en uppfattning.

Och vad det gäller det som avhandlas i det här inlägget – ja, då går jag på bevisen – säger som så – jag tror.. (mer på det enda än på det andra).
Men bevisbördan är inte överväldigande, så jag tror inte allt för mycket..
Rubriken då? – om det finns en skogens varelse som ännu inte finns vetenskapligt dokumenterat, men som vandrar omkring på norra halvklotet? Tja – jag är inte den överhet som ifrågasätter tusentals personer som vittnar om mystiska möten. Jag är väl naiv, men jag brukar ha en tendens att tro på det folk säger, oavsett om det handlar om UFO, Bigfoot, Jesus eller tomtar och troll. Om folk verkligen är övertygade och ger ett trovärdigt intryck, då tror jag på deras berättelse, även om jag inte till 100% tror att saker för den skull existerar. Blev det begripligt?

Jag ser mig inte som förmer än andra, och tar mig inte rätten att ifrågasätta det andra upplever som sant. Tror mer på min granne, kompis eller någon jag möter  än en högt uppsatt person som ska bestämma vad som är sant eller inte.

Och – självklart kommer många som läser detta säga -vilken foliehatt, inte alla hemma, stackare – och så vidare, enbart för att man skriver om något så mystiskt som Bigfoot som i allmänhetens ögon är myter och legender. Men ingen säger samma sak till den som säger sig mött Jesus – varför är det så??

När jag analyserar mig själv – så anar jag att nånstans i bakhuvudet så slumrar en äventyrslust – lust som vill ut och upptäcka det ingen annan tidigare sett.
Eller så kan det  vara så att min fantasi flödar och hoppas att allt på denna jord ännu inte är upptäckt. Att våra oceaner fortlöpande avslöjar nya innevånare visar att det finns hopp för fastlandet också. Det är ju trots allt människans äventyrslust som tagit oss till jordens alla hörn, som tagit oss på de högsta topparna och ner i de djupaste haven. Det är den lusten som trängt in i de snårigaste skogar och djungelområden i jakt på vattens källor, på jakt efter de sällsyntaste djuren. Det är den lusten som tagit oss ut i rymden, det är den lusten får mig att älska att vandra i skog och mark..

Så låt de som vill vandra ut på pilgrimsfärd, och låt några vandra för att leta det de vill och du får vandra vart du vill, i vilket syfte du än må ha. Så länge ingen blir skadad, varför har vi så svårt att acceptera det andra människor företar sig?
Oj, de här inlägget tangerar existentiella frågeställningar – har man gått och blivit religiös -eller är det helt enkelt evolutionen som gör sig påmind och den komplexa hjärnan vi har format fram, helt enkelt kräver mer, önskar input, mår bra av nya tankar och nya intryck?

 

Avslutar med den här bilden som jag tog för några år sedan – ute i egen skog dessutom.

 

Det är spår av en gigantisk björn – eller?