Nu är det dags av att skriva lite om ett ämne som ligger mig mycket varmt om hjärtat.

Att jag har den här bloggen, där jag försöker återge fakta blandat med egna känslor och erfarenheter beror till stor del på att jag vill öka kunskaperna om naturen och den miljö vi dagligen lever i.

 

 

Det är ju inga småsummor det handlar om – varför syns då aldrig detta i nyheternas inslag om ekonomi?
Jo – det handlar så klart om aktier och aktieutdelning – vi har byggt upp ett samhälle som är helt beroende av stigande aktiemarknader och vi har knutit pensionspengen till denna spekulativa marknad – och den lilla småföretagaren är sällan eller aldrig ett aktiebolag som i sig är av nationalekonomiskt intresse.

Det går inte en dag utan rapporter om våra stora gruvkoncerner eller andra likvärdiga bolag. De anses ju samhällsbärande..

Turismens exportvärde ökar snabbare än Sveriges totala export

Turismens exportvärde, utländska besökares konsumtion i Sverige, uppgick till 96,5 miljarder kronor under 2014 och var därmed högre än till exempel summan av den svenska och järn- och stålexporten (50,1 mdkr) och personbilsexporten (33,8 mdkr).

Visst är det som en dold värld? Men återigen – det finns inget utrymme för spekulativa aktieaffärer hos dessa småföretag – och då är de tydligen inte av samhällsekonomiskt intresse. Hemska tanke – tänk om vår ekonomi skulle avgöras av folk – landsbygdsfolk – som sliter för brödfödan iförd Fjällrävenkläder och inte av kritstrecksrandiga kostymer i Stockholms innerstad.

Turism den enda exportsektor som skapar direkta momsintäkter till statskassan

Under 2014 uppgick momsen på utländska besökares konsumtion i Sverige till 12,4 miljarder kronor, vilket var en ökning med cirka 6,9 miljarder kronor eller med nästan 126 procent sedan 2000.

Mer fakta om turism och dess inkomster finner du här.

Men nu lite mer till den lilla enskilda företagaren – och jag börjar faktiskt med mig själv.
För ett antal år sedan så provade jag på detta med egenföretagare – ett litet enskilt företag som skulle syssla just med natur – alltifrån naturvård till just naturturism.
Turistbiten eller guideverksamheten var min grundverksamhet – det var i alla fall tanken.
Nu i efterhand en väldigt naiv tanke – då underlaget på den tiden inte var tillräckligt utbrett.

Umeå turistbyrå tyckte det var en utmärkt idé – men efterfrågan var inte så stor. Med en marknadsföringsbudget på ett par hundra tusen så hade det nog gått att ändra på förutsättningarna.

Men – det fanns en sak eller ett djur som gav upphov till skriverier om natur och djur . nämligen Bullmarksvargen

 

Den här vargen rörde sig i skog och mark inte så långt bort – och det föddes då en tanke i mig.

Eftersom den var försedd med sändare, så innebar det att Länsstyrelsen hade en bra uppfattning om var vargen befann sig – skulle det gå att nyttja i guidesyfte?

Så här började jag tänka –

• Jag får jobb och intäkter
• Jag får syssla med det roligaste jag vet
• Allmänheten får kunskap
• De jag guidar får en spännande och lärorik dag
• Länsstyrelsen får inrapporterat om de iakttagelser som sker

Så jag lyfte på luren och ringde till Länsstyrelsen och berättade om mina tankar. Självklart så blev det en del förvirring och tankeverksamhet.

Idéen om att nyttja statens sändare för egen ekonomisk vinning var helt nytt och ingen visste hur man rent juridiskt skulle gå till väga.

Min tanke var att när en grupp hörde av sig om denna guidning – då skulle jag få vargens senaste kartmarkering av Länsstyrelsen, vilket självklart skulle öka möjligheterna att faktiskt få visa vargspår för den betalande gruppen. Att vi skulle skrämma eller hota vargen ansåg jag vara uteslutet, då en varg hinner många mil på något dygn, och att vi skulle gå på spår som var 3-4 dar gamla innebar inget hot mot vargen.

Länsstyrelsen som i grund och botten vill förmedla kunskap om naturen fick stora bryderier. Skulle det vara lagligt att dela med sig av vargens koordinater – och skulle det gå att skriva kontrakt med enskilda -eller skulle det bryta mot någon lag om att statens ”egendom” inte får gå till utpekade privata intressen?

Den juridiska biten var som sagt en rätt krånglig del – men de skulle försöka reda ut det hela via experter – men så långt gick det aldrig

 

Innan juridisk expertis hann ta tag i saken var affärsidén död – bokstavligen.

 

Så vad hade denna affärsidé inneburit? Ett exempel följer –

• En företagsgrupp på 15 personer vill följa i vargens spår
• De utgår ifrån Umeå
• Vargen finns enligt senaste data i trakterna av Fredrika – ca 10 mil från Umeå
• Hyra buss – förslagsvis från Umeå
• Mat – catering eller boka på restaurang i trakten
• Fika – fixa kaffe, té och tilltugg via catering
• Utrustning för uteliv – skidor, stavar och annat
• Kringaktivitet? Lokala besök, lokal kunskapsinhämtning via hembygdsförening?
• Kundens önskemål

Som man ser -det genererar en hel del inkomster till många andra än mig själv.
Nu hann denna verksamhet aldrig gå längre än till ritbordet- men för tusentals andra små turistföretagare runt om i landet lever den här typen av verksamhet i allra högsta grad. Det gäller fiske, slädhundar, naturvandringar, flora, rovfåglar, älgsafari och mycket annat.

Att jag nu plitade ihop detta inlägg beror till en del på det här inlägget i DN-debatt där Sverre Sjölander skriver om naturen som turistinkomster. Jag håller inte med om allt han skriver, t ex – en omställning av renskötseln till en ren turistverksamhet låter en del som överförmynderi tycker jag. Men tanken på mer vilda hjortdjur stödjer jag – och en införsel av skogsren har jag skrivit om förut i denna blogg.

En sak vi svenskar har väldigt svårt att förstå är värdet av vår orörda natur. De rika mellaneuropeiska länderna och en hel del asiatiska länder, har många medborgare som villigt betalar 20-30 000 kronor för några dygn i orörd natur, och kan vi ”kasta in” vargens ylande, björnens lufsande och den ståtliga älgkronans svaj i björkriset – ja då har vi garanterat nya gäster som bankar på dörren. Rovdjur fascinerar – varför åka till Afrika – när de finns i Sverige?

 

Tänk att man i Afrika greppat denna smarta affärsidé – i stället för att ta betalt för att låta turister döda sina stora djur – så tar man nu samma summa för att guida turister för att fota djuren. Dag efter dag – samma inkomst – samma djur.