Har letat fram ett inlägg från 2013 om min syn på fritt rinnande vatten i allmänhet och om umeälven i synnerhet.

 

OBS: Måste varna för ett väldigt långt men ändå väldigt selektivt inlägg. Har försökt att minimera text och omfattning så mycket det är möjligt.
Ett av de mest förvirrade inlägg jag skrivit – tror jag – men jag hoppas du begriper lite av innehållet i alla fall.

 

Jag har läst igenom projekt Umeälven:s hemsida och deras slutrapport om statusen på denna vackra älv. Ska börja med att säga att jag aldrig hört talas om detta projekt innan jag såg denna rapport flyta förbi nånstans i de sociala medierna. Vid första anblicken ser det ut som ett ambitiöst och seriöst projekt. Hur det är med den saken – ja det är kanske en fråga om valfrihet hos betraktaren.

 

Tänkte mig en liten jämförelse på vad det klassar som älv – och hur jag vill klassa densamma.

Rubriken på rapporten –

Maximal Ekologisk Potential i Umeälven –

Håll den rubriken i minnet till senare.

Och dessa är med i projektet.

 

Här kommer mitt gamla inlägg – 

obs: jag har ändrat lite i utformning och lagt till nån bild i den uppdaterade versionen.

—————————————————————————————————————————————————————-

Vad är det som avgör om att vattendrag ska få kallas vattendrag?
Är det den ursprungliga versionen eller dagens version?

Att man förr i tiden kallade vattendrag för just vattendrag är ju inget konstigt. Bäcken från sjön i byn vandrade oförstört över åkrar, genom byar, virvlade sig igenom skogen för att slutligen nå en större bäck eller å. Denna å vandrade sedan ner till en än större älv eller kanske nådde den ända ut till havet.

Men idag finns inget sådant vatten. Landets alla vattendrag är förstörda av människan. Ingenstans (nästan) finns det vatten som går ostört från källa till havet.

.

Hur är det då idag? Kan man kalla vattendrag för vattendrag?
Ska man sätta upp några kriterier för ett vattendrag så borde kanske det främsta kriteriet vara att vattnet tar sig från punkt A (källa) till punkt B (älv, hav) utan större besvär.
Men vad som är viktigare, det är att de djur och insekter som lever i och kring vattendraget också ska ta sig från punkt A till punkt B tillbaka till punkt A.

.

.

.

 

Går man efter det senare kriteriet, ja då finns det inga vattendrag, utan snarare sträckor av rinnande vatten. Sträckor som med jämna mellanrum avbryts av en damm, trumma eller vattenkraftsverk.
Hur ska man då benämna dessa vattendrag?
Till exempel, min uppväxtälv, Umeälv- passerar Vännäs på sin färd mot havet.
Är det samma älv från dess källa i trakterna av Hemavan som slutmålet i Holmsund?
Är ekologin densamma?
En gång i tiden så var det, men inte i dag.

.

Den lax som förr i tiden började sin vandring uppför älven tog sig hela vägen, men nu är det stopp, om inte vid Stornorrfors kraftverk, tack vare den laxtrappa som finns, så kommer stoppet vid Pengfors kraftverk.
Detsamma gäller kräftor, ålar och en massa andra vattenlevande djur.

Nu har inte kraftverken funnits så länge, i evolutionär tid räknad. Men med tiden så kommer det att utvecklas helt olika arter av samma djur i de olika momenten av älven.
Visst känns det fel att kalla denna älv för vattendrag om man tänker sig att vatten, fiskar och vattenlevande djur är så kraftigt förhindrade att vandra?

.

 

 

.

.

.

.

.Kraftverket till vänster är Pengfors kraftverk.

.

.

.

.

.

.

.

En torrfåra i älven, helt omöjlig för fisk att vandra uppefter.

 

 

 

 

Det finns 19 vattenkraftverk i denna älv, och det vore kanske på sin plats att döpa om älven efter de sjöar som bildats mellan kraftverken?
Den första sträckan upp till Stornorrfors – umeavan
Sträckan från Stornorrfors upp till Pengfors -. Vännäsavan
Pengfors upp till Harrsele – Pengforsavan och så vidare och så vidare.

 

Bilden nedan kan utgöra underlag för att namnge de nya avorna 

.

Teoretiskt sätt så kan man i dessa olika avor inplantera helt olika fiskarter, arter som aldrig kommer i kontakt med varandra, men som ändå enligt modern definition tillhör samma vattendrag, konstigt va?

—————————————————————————————————————————————————————–

Det var mitt gamla inlägg – 

 

Så då kollar vi in projekt Umeälvens slutrapport lite.

Projekt Umeälven

Nu pågår det naturvårdsprojekt i Umeälven tillsammans med kraftverksägare, myndigheter, naturvårdsorganisationer och lokala krafter, med syftet att hitta åtgärder som minskar negativa effekter som kraftverken har på ekosystemet. Arbetet sker enligt Ramdirektivet för vatten.

 

Till att börja med – 300 sidor är mycket att läsa- och jag har inte genomfört en noggrann genomläsning av allt material – utan jag har koncentrerat mig på själva vattendragets ekologiska vandringsmöjligheter – både för fiskar och vattenlevande insekter, kräftor osv.

Det finns följande områden.

1. Strandskydd för att motverka erosion
2. Restaurering av strömsträckor i huvudfåra
3. Restaurering av utloppskanaler
4. Rivning av flottledsrensningar i huvudfåra
5. Åtgärder vid kontinuitetsproblem i biflödesmynning
6. Åtgärder vid kontinuitetsproblem och övriga problem orsakade av grunddammar
7. Åtgärder vid kontinuitetsproblem i dämningsområden som uppstår vid låga vattenstånd
8. Åtgärder vid avstängda vikar
9. Biotopåtgärder i torrfåror med minimitappning
10. Anpassning av minimitappning till ekologiska flöden i torrfåror
11. Restaureringsåtgärder i biflöden
12. Övriga åtgärder (lokala förslag osv)

 

Jag inleder positivt och klistrar in ett stycke som överensstämmer med min bloggtext:

Morfologiskt innebär det att i stort sett alla strömmande och forsande sträckor är överdämda och Umeälven består av sjöliknande dammar i kaskad

Så långt är vi på samma våglängd. Det är positivt.

När jag läser det här – då blir jag lite förvirrad? Har det aldrig funnits lax i umeälven? Tog den sig inte längre än till Fällfors ovan Vännäs?
Det vore intressant att höra vad äldre har för erfarenheter kring detta. Men hur som helst – ett vattendrag består ju av betydligt fler arter än vandrande lax.

De flesta fiskvägar är byggda med tanke på lax och öring. Umeälven har aldrig haft laxvandring längre än förbi Stornorrfors.
Fällforsen i Pengforsmagasinet utgjorde ett naturligt vandringshinder.
Likaså kan Bålforsen och Grundfors ha utgjort naturliga vandringshinder

Så projektet verkar luta sig mot frånvaron av lax i systemet som ett argument mot omlöp, trappor mm.

Projektering för att anlägga och bygga fiskvägar i Umeälven har inte skett. Därför har vi inte angett några anläggningskostnader för uppströms- och nedströmsvandring för målarter. För Umeälven med storskalig vattenkraft finns det få referensobjekt när det gäller uppströms och nedströmsvandring.
Referenser på fingaller i storskaliga anläggningar i isbelagt klimat saknas och de teoretiska studier som gjorts pekar på höga anläggnings- och driftkostnader.

Nedströmvandring är 50% av ett levande vattendrags rörelseriktning – uppströmsvandring är den andra riktningen – och i mina ögon den är det den viktigare riktningen av de  två. Ni vet det gamla ordspråket ” det är bara döda fiskar som flyter med strömmen” – det är ett förvillande ordspråk på det viset att det är endast levande fisk som simmar mot strömmen – men det glöms liksom bort. Mot strömmen rör sig även kräftor, ålar, sländor och musslor. Mot strömmen rör sig även bävern, uttern, räven, vargen och en massa andra arter. Om en bottenfauna ensidigt rinner nedströms – så kommer det till slut att ske en utarmning.

Vid projektering av en anordning för nedströms vandring finns det skäl att analysera passerbarhet av fisk genom turbin. Det saknas kostnader för anläggning samt referenser på fingaller i storskaliga anläggningar i isbelagt klimat. Anläggningskostnad för 193 MAXIMAL EKOLOGISK POTENTIAL I UMEÄLVEN 2015 nedströmsvandring bör vägas mot passerbarhet genom turbin. Inte ens en väl fungerande anordning för nedströmsvandring har en effektivitet på 100 %. En överlevnad på 90 % får anses som ett mycket gott resultat. Det ska dock ställa i relation till den överlevnad som fisk beräknas ha vid en turbinpassage och som i flera av de berörda anläggningarna beräknas vara relativt hög.

Här har vi en klassisk kraftverksförsvar – 90% klarar sig genom turbinen. Så av 100 öringar klarar sig 90 st – sen kommer det ytterligare ett kraftverk – 90 öringar blir då 81 – ytterligare ett kraftverk och 81 öringar minskar till 72 ->65.. 4 kraftverk och det återstår 65 öringar. Det är fortfarande 15 kraftverk kvar att passera,, förhoppningsvis kanske 1 öring missar matematiken och överlever.

 

En av alla de olika tabeller som finns i rapporten. Mycket torrfåra och väldigt mycket insjöfisk – i det som ska vara en strömmande, levande och laxfiskförande storälv.

Av Umeälvens 47 mil är rätt mycket torrfåra.

 

Flodpärlmussla – saxat från HaV – om ni kollar tabellen ovan, så ser man att denna hotade mussla enligt inventering återfinns i enstaka avor – som jag vill kalla det.
Musslan är helt beroende av vandrande fisk, främst öring för att fortpanta och sprida sig utmed vattendragen.

Av Sveriges över 500 bestånd saknar hälften idag föryngring. Numer är inte orsaken pärlfiske utan försurning, utrotning av värdfisk med vattenkraftdammar och kanske framför allt den ökade mängd sediment som transporteras i våra vatten på grund av ovarsamt landnyttjande. Sedimenten sätter igen bottnarna som blir svåra att gräva i för unga musslor. När sedan vattenkraftverk och dammar styckat sönder det svenska vattenlandskapet har värdfiskarna, lax och öring, försvunnit

 

Det där med minimitappning är som alltid ett kärt ämne. En så futtig sak som minimitappning är något som vattenkraftsbolagen med allvar i rösten, menar hotar företagens existens. Varje beslut som görs om minimitappning försiggås av hårda strider och hätska debatter.

I Umeälven finns det med nuvarande vattenhushållningsbestämmelser minimitappningskrav vid stationerna Gejmån, Klippen, Juktan och Stornorrfors. I scenariet studeras två minimitappningsalternativ som konsekvensbeskrivs i kartläggningen av MAXEP på samtliga Umeälvens vattenkraftverk, ett lägre alternativ och ett högre. I de lägre alternativen tappas mellan 1-5 % av de oreglerade flödena och i de högre alternativen tappas mellan 3 och 10 % av de oreglerade flödena (se nedan beskrivning per anläggning). Hur mycket vatten som kommer att krävas för att få en väl fungerande fiskväg bestäms av flera parametrar såsom typ av fiskväg, målarter, placering och strömningsförhållanden på platsen, som måste utredas närmare.

 

Steget bättre än minimitappning är fiskvägar. Fiskvägar kan te sig lite olika –  fisktrappor som slitsrännor, kammartrappor med underströmsöppningar och denilrännor. Fiskvägar är ofta- som det hörs på namnet – avsedda enbart för fiskens framkomlighet, vilket ju gynnar fisken, men utelämnar så gott som alla andra vattenlevande arter. Förenklar uttrycken lite grann – fiskvägar avser egentligen alla förbättringsåtgärder, men jag tycker det är en stor biologisk skillnad på fiskväg typ laxtrappa eller ett omlöp.

 

Laxtrappan – Stornorrfors – Umeå

Kraftverken där effekter av fiskvägar analyseras är: Stenselet, Rusfors, Bålforsen, Betsele, Hällforsen, Bjurfors Övre och Bjurfors Nedre samt Pengfors.

 

Då kollar vi det där med omlöp. Omlöp är enkelt förklarat ett konstgjort vattendrag. Det ska i möjligaste mån efterlikna en strömmande bäck. Man kan få ta till rejält med markareal, då lutningen på omlöpet inte ska vara större än en normal bäck. Den ska vidare ha bottenstruktur som en riktig bäck, det vill säga sten, block. grus och växter. I ett omlöp ska förutom fisk även sländor, kräftor och alla andra bäcklevande arter ta sig uppåt i vattensystemet. Detta ökar ju självklart den biologiska mångfalden i vattnet.

 

Ett bra exempel på hur ett fungerande omlöp ser ut

Omlöpet runt Tuggens kraftverk består av en 3 km lång avstängd sidofåra i Umeälven. Alternativ 1 motsvarar 1 % av det naturliga flödet baserat på veckomedelflöde och alternativ 2 motsvaras av 3 % av det naturliga veckoflödet. Vid Grundforsen kraftverk består det 6 km långa omlöpet av den gamla fåran samt omledning via en bäck. Minimitappning enligt alternativ 1 motsvaras av 3 % av det naturliga veckomedelflödet, enligt alternativ 2 motsvaras minimitappningen av 6 % av det naturliga veckomedelflödet. Produktionsförlusterna beräknas från 4,3 Mkr/år till 10,1 Mkr/år (Tabell 85).

Att jag i mitt gamla inlägg påtalade detta med avskilda ekologiska vatten, var inte så tokigt ändå. Hittade ett kort stycke i denna rapport som tydligt redogör för detta. Att vi fortsätter kalla dessa isolerade pölar för älvar eller vattendrag är ett klassiskt strutsbeteende. Ska debatten om vattenkraftens avsnörande verksamhet sättas under press – då tror jag allmänheten måste få insyn i vad en reglerad älv verkligen är – etapper av pölar mellan kraftverken.

Målarter och prioritering Målarter för Harrsele är inte valda, men samtliga vanligen förekommande arter redovisas. Eftersom tunnelutloppet mynnar i Pengfors är Fällforsdammen nedanför Harrsele helt isolerad med varken nedströms- eller uppströmsvandring och det finns inga laxartade fiskarter. De fiskarter som finns är huvudsakligen gädda, abborre och mört

Men – det finns även små ljusglimtar till förbättringsförslag. Att iordningställa en avstängd älvfåra gör dock inget ekologiskt vattendrag när det är stopp i 17 andra kraftverk.

Förslag på omlöp – faunapassage Omlöpet som föreslås är en 3 kilometer lång avstängd sidofåra till Umeälven. Före kraftverksutbyggnaden var sidofåran vattenfylld med högre flöde under vårflod och höstflöden i Umeälven. Åtgärden innebär ett omlöp mellan Tuggen dämningsområdet och Bjurfors Övre, d.v.s. förbi Tuggens kraftverk. I omlöpet finns förutsättningar för fors, lekbotten och uppväxtområde. Sidofåran är inte flottledsrensad. Vattenflödet begränsas idag av att det inte finns några flödestoppar i Umeälven samt en grunddamm som hindrar vattenflödet till sidofåran

 

 

 

 

 

Den mest typiska beskrivningen för dessa avstängda pölar är enligt följande – sjöliknande miljö – kanal.

Grundfors dämningsområde är cirka 20 kilometer långt med en total area om 11 km2 . Dämningsområdet består av tre olika vattenförekomster. Sträckan från Grundfors kraftverk till Barsele, kanalen mellan Barsele och Långselet samt Långselet. Grundforsdammen är mer utpräglad sjöliknande miljö, medan kanalen och Långselet har mer vattendragskaraktär med strömmande sträckor då Stensele kraftverk är i drift (13 kilometer). Vanliga fiskarter är gädda, abborre, sik och mört. I delarna uppströms vid strömsträckor finns bestånd av öring och harr

Alla kraftverk har ungefär samma redogörelse – Alla säger ungefär samma sak. Eftersom nästan alla turbiner är av samma sort, så blir utfallet detsamma i redogörelserna. Så det räcker med ett utklipp för att visa vad som sägs om alla turbiner. Som ni ser så varierar fiskdödligheten rätt rejält – och jag tror nog att den högre siffran får anses mer med verkligheten överensstämmande.

Turbinpassage för öring i Rusforsen Nedströmsvandring genom turbin (passageförlust) är beräknad enligt Leonardsson (2012). Galleranordning mm för nedströmsvandring är inte konsekvensbeskriven. Tunnelutloppet mynnar direkt nedanför kraftverket. Rusforsen har tre kaplanturbiner med Qmax 150 m3 /s. Fiskdödligheten med 1000 slumpningar varierar från 1 % till 19 % (Figur 70).

Det är inkomstförlustberäkningar och produktionsbortfall i varje åtgärdsförslag.

 

Det som kanske är mest alarmerande med dessa gigantiska kraftverksbyggen är det stopp att mineraler som genom erosion i fjällen är tänkt att ta med sig dessa mineraler i vattendragen ut i havet. De larmrapporter som kommer om mystisk fågeldöd, stora arealer död fisk och så vidare är allra mest troligt brist på tiamin (vitamin-B1). Några exempel om detta här: och här. Att detta kommer att utveckla sig till landets och följaktligen jordens värsta (eftersom vattenkraft finns jorden runt) miljöingrepp kommer nog framtiden att bekräfta. Att fjällens berg med sina mineraler göder havets innevånare är en hittills rätt outforskad företeelse – men alltfler börjar nu se klara samband mellan bergskedjornas erosion och havens mineralbehov.

Tidigare studier i Östersjön har visat att flera arter av fisk, och nu på senare tid även många fågelarter, är drabbade av vitamin B1 (tiamin) brist. Bristen orsakar beteende- och reproduktionsstörningar och leder även till överdödlighet hos både vuxna fiskar och fåglar. Vad orsakar B-vitaminbristen? Det är vad docent Lennart Balk ska ta reda på i projektet ”Orsaker till B-vitaminbrist hos ejder och blåmussla”.

 

Att bristen nu är konstaterad är bara första steget – orsaken är nästa steg – och jag är långt ifrån ensam om att ge kraftverken skulden. Alla dessa avor ovan kraftverken blir stora lagringsplatser för dessa mineraler i stället för att de forslas med den brusande forsen ut till havet.

 

Bilden visar typiska förslag på ekologiska förbättringar

 

Det är beklämmande få förslag på fiskvägar, omlöp eller något annat som ökar vandringsmöjligheterna för vattnets alla varelser. Förslagen är kosmetika och inget annat än lite grön målarfärg på en annars väldigt miljöförstörande verksamhet. Ser man till de intäkter som dessa bolag har enbart i umeälven, så är det närmast skrattretande summor dessa åtgärder kostar. 19 kraftverk – 1 laxtrappa = det saknas 18 åtgärder.

Här avstår jag från att leta upp kraftbolagens årsredovisningar – tycker inlägget blir för mastigt ändå. Men att dessa bolag genererar vinster på hundratals miljarder är ingen svår gissning – och omlöp kring dessa 19 kraftverk torde nog inte kosta mer än nån promille.

Avslutar med ett utklipp från den hemsida där rapporten finns: När man använder vattendirektivet enbart i syfte att försvara vattenkraften – då är man väl ändå ute på djupt vatten? Jag har sen direktivet tillkom aldrig sett en sådan snedvridning av detsamma. Att direktivet ens hade denna skrivelse hade jag missat.
Förnybar energi är oerhört långtifrån miljövänlig energi. Här tror jag en omformulering är att kräva.

Ramdirektivet för vatten (2000/60/EG) föreskriver att vattendrag som klassas som ”kraftigt modifierade vatten” (KMV) ska eftersträva ”god ekologisk potential” (GEP) då det i praktiken inte är möjligt för ett reglerat vattendrag att uppnå ”god ekologisk status” (GES). GEP innebär kortfattat att alla åtgärder som kan förbättra vattendraget ska utföras senast år 2021, under den begränsningen att de inte ska påverka elproduktionen i större menlig omfattning. Bakgrunden till detta är den pågående omställningen mot förnyelsebara energikällor, enligt ramdirektivet (2009/28/EG) om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Ramdirektivet för vatten är åtgärdsstyrt vilket innebär att det förespråkar att naturvårdaren ska välja åtgärder som är möjliga för respektive magasin och älv.

På den här sidan kan du läsa om vårt naturvårdsarbete i Umeälven, men du hittar också tips på var du kan fiska, bo, äta och aktiviteter.

Välkommen till Umeälven

 

Så egentligen behöver ingen som är intresserad av ekologi eller miljö läsa den här rapporten. Kontentan av det hela är att vattenkraften ska slippa alla kostsamma åtgärder kring sina vattenkraftverk. Lite kosmetika längst älvens stränder, ut med block och grus – men inga krafttag för den ekologiska mångfalden uppströms ”älven”. Att mitt egna förbund har varit med och skrivit under på denna ensidigt vattenkraftsfrämjande rapport är tråkigt.

På slutet av rapporten kommer det –

 

Nog måste väl denna älv – likt så många andra älvar – få fylla en annan funktion än att göda energibolagens penningpåsar.

13.4. Slutsatser De flesta arter som förekommer i Vindelälven finns även i Umeälven, vilket rapporterades redan av Nilsson (1978). Resultaten för makrofyter liknar de från jämförande studier av strandvegetation mellan Umeälven och Vindelälven (Nilsson m.fl. 1991, Jansson m.fl. 2000). Frekvensen och täckningsgraden för många arter är lägre per lokal i Umeälven jämfört med Vindelälven, men de flesta arter finns i båda älvarna, med undantag för sjöarter som är överrepresenterade i Umeälven. Orsaken till att de flesta arter fortlever i en reglerad älv är att gynnsamma miljöer finns kvar på åtminstone några ställen i varje magasin

Att det är lägre täckningsgrad i Umeälven är nog bara ett tecken på det som komma skall. så stora ekologiska system kräver betydligt fler år än vad som hittills gått sedan kraftverken byggdes. Hur långt ska vi låta det gå innan vi agerar?

Tycker en del av innehållet redan i förordet är tillräckligt för att förstå syftet med denna rapport.

Intäktsbortfall och värdeförändring kan påverkas av fler faktorer än de i rapporten framräknade. Detta innebär att ytterligare kostnader för
produktionspåverkan kan finnas, både på kort och på lång sikt

Att vattenkraften vill green eller kanske bluewasha sin verksamhet är inte så underligt – men att kalla det för MAXIMAL ekologisk potential är ren löjeväckande med tanke på att hur lite åtgärder som på allvar främjar ekologin i Umeälven. Vill man nå maximal potential så är omlöp och fiskevägar den stora lösningen. Att inte tänka i de banorna är inte maximal potential – det är inte ens lite potential.
Om någon orkar läsa den 300-sidiga rapporten mer noggrant än vad jag gjort, och därigenom känna att jag har fel i mina antaganden, så hör gärna av er på nåt sätt. Förhoppningsvis är rapporten mer positivt inställd till fiskevägar och omlöp än vad jag fann.

Minimalt åtagande för så liten kostnad som möjligt – den sedvanliga ramsan inom vattenkraftsbolagen.