En vattendroppe på din nästipp kan upplevas som irriterande
en vattendroppe på dina läppar kan skänka en enorm tillfredsställelse
En porlande bäck, en brusande fors.
Den blanka fjärdens förtrollande skönhet.
.
Diktare och poeter har sjungit sin lovsång till vårt älskade vatten i många
olika varianter.
Kan man verkligen skriva något nytt, något annorlunda,
något oskrivet om det mest omskrivna?
Hur en bäck forsar fram genom block och sten, det är omskrivet
.
Men nyttan med forsen?
Vilken nytta gör en fors i en bäck?
Enkelt uttryckt – ingen fors, inget syre.
Forsen krävs för att syret i luften ska blanda sig med vattnet
likt ett akvariums luftpump kräver vattnet sin fors för sin syresättning.
ett lugnt rinnande vatten är syretappande och syrefattigt.
Ett rinnande vatten förblir så fram till nästa fors.
Men, finns nästa fors i vattendraget? Eller är det bortrensat för flottningens skull?
Du vet väl att så gott som alla svenska vattendrag är förstörda av människans hand?
.
Öringen, vår favoritfisk när det gäller bäckmete lider svårt av forsfria vatten
Öringen, som står still i forsen och låter maten komma till munnen har inga jaktmarker.
Lekbotten, öringens fortplantningsställe, en bäckbotten gjord av stenar,
gärna knytnävsstora stenar.
Lekbotten, en sällsynt och svåråtkomlig del av vattendraget.
Dom få ställen som fortfarande gäller som lekbotten är svårt förorenade
Utan forsande och renande vatten så slammar botten igen av skogsavverkningens sedimentslam.
.
En damm – en romantisk damm i poetens värld, där älskande par möts för att i hemlighet bedyra varandra sin eviga kärlek.
En damm byggd för flottningens eller kvarnens skull är döden för öringens önskan om kurtiserande lek med väntande partner.
Det som människan byggt är för öringen ett oöverkomlig och onaturligt hinder.
En bäcksländas mödosamma strävan krypande uppför bäcken,
möter sitt öde vid dammens vägg.
Uppströms dammen mumsar den glupska gäddan i sig av försvarslösa öringar.
.
Vår värsta fiskesträcka är där snåren växer tätt.
Vår värsta fiskesträcka är där öringen trivs allra bäst.
En av björk, asp, al och annan sly övervuxen bäck är den biologiska mångfaldens dröm.
En dröm för fisk, insekter, fiskar och många sorters fåglar.
En dröm även för oss naturälskande människor som inser naturens behov
av människoovänliga platser.
.
Bäckbiotopens skafferi där näringen formligen ramlar i väntande mun
en plats där krafter ackumuleras inför forsens energikrävande strapatser.
Det eviga kretsloppet där vattendroppen på din läpp söker sig tillbaka,
tillbaka till jordens tusenåriga vattenvägar.
En väg som kantas av många naturliga hinder och passager.
En väg som ska bygga upp syret i vattnet, rena droppen från oönskade ämnen.
.
Där fjällbäckens lilla stril ska mynna ut i älvens möte med havet.
Där fjällbäckens syresättning måste få syrepåbyggnad i sin vandring mot saltet.
Utan forsar i vattnets färd så andas havet med andnöd,
i sitt första möte med fjällbäckens stril.
Ett hav med andnöd är blott en avspegling på den lilla bäckforsens försvunna öde..
En poetisk skildring av vattnets värde och funktion. Den gjorde ett starkt intryck på mig och jag uppskattar uttryckssättet. I din skildring finns fragmenten till den vision vi kan sträva mot i vår kamp för en restaurering av alla förödda vattendrag. Nyligen skrev jag en insändare som ligger din skildring nära. Den har publicerats och länkats i några tidningar. Titeln är ”Vattnet en hotad och utarmad resurs i vårt land.” (sökbar på nätet)
Tack för din skildring/Per-Olov Åberg
http://allehanda.se/opinion/ordetfrittochdebatt/1.4235218-vattnet-en-hotad-och-utarmad-resurs-i-vart-land-
Hej och tack för din fina kommentar.
Pingback: 100 – tankar från en modern dagbok. | Naturstacken's Blog