.. ger den fisk du äter..

Eller så har det åtminstone varit på den skandinaviska halvön sedan istiden drog sig tillbaka.

I mer än 10 000 år har den vita öknen som dominerar under sex månader per år haft en stor betydelse för den biologiska mångfalden och för uppbyggnaden av den ekologiska näringskedjan.

Ny forskning från Nordamerika visar på hur skogens näring innehåller näringsämnen som härstammar från den uppvandrande och efter lek, döda laxen. Det är helt enkelt så att det är så många laxar som dör så att de förmultnade kropparna sugs upp av trädens rötter och ger näring åt trädet.

När sedan trädet dör, då förmultnar stammen långsamt. (flera hundra år) Denna förmultning innebär på inget sätt att trädets roll i ekosystemet är över, snarare tvärtom.

Som exempel en ståtlig 500 år gammal tall som till viker sig för stormens krafter övergår i detsamma den knäcks från att suga åt sig näring från jorden till att avge näring till densamma. Under de kommande kanske 500 åren blir den ett födohem för svampar, lavar, ett myller av insekter och hem åt smådjur.

.

.

Så småningom hamnar trädets näringsämnen åter i vattnet där det genom små bäckar och vattendrag till slut hittar havet. Där blir näringen mat för växtplankton och kiselalger. De i sin tur blir mat för djurplankton och kräftdjur. Näringskedjan fortsätter sedan med småfisk, melllanfisk och större fiskar, som en födosökande lax, på väg upp i floden för att strävsamt söka sig till sin genetiskt programmerade lekplats, långt uppe i skogen, just där en tall som föll i en storm avger näringsämnen som legat inlagrat i stammen i flera hundra år.

.

.

Men vad sker om trädets näring inte får virvla i bäckens fors, få energi av mötet med syret i vattnets kamp mot den stenfyllda floden?

Vad sker när den norrländska ökenårstidens vårsmältning inte får möta havets behov av nya syrerika näringsämnen?

Den bistra kalla vattenfria årstiden betyder allt för vårens barnkammare. Alla levande varelser behöver friskt näringsrikt vatten för sin överlevnad.

Men om det tar stopp, om näringen inte når havet? Vad sker då?

.

Ja, för att förenkla det hela kan man säga att havet äter upp sig själv. Havets förstånd är inte sådant att det begriper när det är nog. Så länge det finns det minsta näring att konsumera, då gör den det. Minsta lilla kiselalg tas tillvara av de högre upp i näringskedjan. Så till slut är det endast det döda som regerar. Bottenstrukturen i havet fylls av döda organismer som ingen kan förvalta och ta upp i sitt ekosystem. Havsdöden är ett faktum.

.

Och nu har Östersjön världens största konstaterade arealer med död botten.

Varför?

Det finns två orsaker till det.

.

.

Dels att jordbruket använder sig konstgödsel. Detta gödsel innehåller mer näringsämnen än vad jorden och växterna kan ta upp. Överflödet spolas då ner i vattnet och hamnar så småningom i havet där näringen göder plankton i stora mängder som förbrukar det mesta av syret i vattnet när de dör och bryts ner. . Detta är förhållanden som gäller främst södra Sverige och de omkringliggande länderna. Detta hade till viss del kunnat motverkats om vattendragen inte flottledsrensats, utan fått behålla sin naturliga utformning. Då hade vattnet fått välbehövlig syresättning på sin väg ut till havet.

Den andra orsaken, och den som mer berör rubriken på detta inlägg, det är snöns betydelse för havets ekosystem. Varje vår när en hel vinterns snöförråd ska söka sin väg till havet, då tar den med sig enorma mängder näringsämnen. Det är tiaminer och kiselalger, det är mineraler och det är främst syre den för med sig.

Eller så har det sett ut, för nu når aldrig dessa näringsämnen havet. Varje vattendrag, varje å och varje älv är uppgrävd, omgrävd och uppdämd. Tja, några älvar är orörda, men till exempel Vindelälven, som är skyddad som orörd nationalälv når inte havet ostörd. Dess flöde sammanstrålar med umeälv i Vännäsby och rinner sedan ner mot Stornorrfors kraftverk.

Där sker det som sker i alla andra älvar. Vindelälvens upptag av skogens näring når resans slut. Alla dessa näringsämnen som var ämnade för havet lagras nu år för år i på älvens botten.

Det enda som når havet från två stora älvar – ume och Vindelälven är den korta sträckan från Stornorrfors och ut till havet.

Som ni alla förstår så räcker inte dessa näringsämnen till att livnära havet så som 10 000 år av evolution har skapat.

.

.

Så för att råda bot på detta så borde vi, förutom att kräva vandringsvägar för lax och öring även kräva minimitappning via bottenstrukturen på de betongklossar som agerar konstanta vandringshinder, både uppströms och nedströms. Då finns det en chans för skogen att åter ge näring att havet, så att havet sedan kan ge näring åt skogen och så vidare.