Känner att det är alldeles för länge sen jag skrev något om vargen och dess roll i den svenska naturen.

innan jag går in i mina tankar så ska jag dra en kort bakgrund kring mitt vargintresse och de kunskaper jag införskaffat.

Ett naturintresse har jag alltid haft, även om det fick stå tillbaka för idrottsintresset i min ungdom, men när jag 2003 fattade beslutet att ”hoppa av livet” och flytta till Värmland för att gå två år på folkhögskola (Klarälvdalens folkhögskola) och den linje jag gick – som i dag heter Natur och faunavård – så tog naturen över på det aktiva idrottsutövandet. (vägrar erkänna att åldern hade någon roll idet beslutet). Nu är linjen 1 år mot 2 år när jag gick.

Foto Hans Ring /N – en av mina lärare på skolan

Om jag missat det i tidigare inlägg – så ett stort tack till skolan, lärare och skolkamrater för två fantastiska år. För dig som vill ta ett break, sök folkhögskola, ett mycket bra sätt att förkovra sig på. Det är en studiemiljö där människan står i fokus, inte studieresultatet.

Men åter till vargen. Eftersom skolan ligger mitt i Sveriges flesta vargrevir så är det en självklarhet att vi var ute mycket i skogarna runt skolan för att spåra, lära och läsa om vargens ekologi. Törs utan tvekan säga att jag lärde mig mycket mer om varg där, än vilken valfri högskoleutbildning kan erbjuda. Förutom våra lärare, så hade vi många andra experter till vår hjälp – Länsstyrelsens naturvårdare, forskare, Grimsö och andra kunniga inom området. Vi besökte även Vargsymposiet i Vålådalen, Kolmården, Orsa björnpark, Nordens ark och andra ställen för kunskapsinhämtning. Förutom allt detta, så arrangerade vi även ett eget rovdjurssymposium på skolan – där forskare och andra fick dela med sig av sin kunskap.

När vi var ute och spårade och letade, så var det rätt vanligt att man träffade jägare ute i markerna. De hade ju inte vapen och var ute och jagade, utan de var ute i skogen och mark för de är naturintresserade, ofta i mycket högre grad än folk i allmänhet. Och något som var anmärkningsvärt var hur olika de resonerade på tu man hand eller om de var i grupp. I grupp så är vargen en parasit och ett elände – då den tar älg – men enskilt så erkände de flesta att vargen är ett fascinerande djur som de egentligen inte har något emot, utan det är faktiskt en del av ekosystemet.

Under mina år i Värmland så var vargjakt ett hett ämne- många ville införa laglig jakt för att kontrollera vargstammen. Att det under många år skett en viss illegal jakt var även det ett argument för legal jakt – då håller man bättre koll på både jägare och varg – menade många.

 

Detta sjuka beteende att posera med döda djur – vanligt på savannen och när det gäller rovdjur i Sverige. Valde ett något neutral bild.

 

Redan innan vargjakt blev lagligt så var det väldigt många – inklusive undertecknad – så hyste stora farhågor kring detta. När det var olagligt att jaga varg, så fanns det brottsförebyggande åtgärder att nyttja.
Men när jakten blev laglig 2010 så gick 10 000 jägare ut för att skjuta 27 vargar. Den första jakten var milt sagt kaotisk. Trots försök att styra massorna så blev det en hetsjakt som verkligen väckte blodtörsten hos många jägare.
Den största farhågan med legal jakt är den kunskap man på laglig väg införskaffar för ett illegalt syfte.

En jämförelse – om jag med bil och körkort stjäl en bil och en utan bil och körkort också stjäler en bil – så är chansen att jag ska åka fast förmodligen ganska mycket mindre än för den körkortslöse. Varför? Jo, helt enkelt för att jag kan reglerna, kan förstå skyltar och anvisningar, har bättre fordonskontroll och så vidare. Den körkortslöse har förmodligen mycket svårare att passa in i trafikrytm, läsa avståndsbedömning och allt det där andra som man får i ryggmärgen med körkortet. Därför blir den körkortslösa mer uppmärksammad och andra trafikanter blir uppmärksamma och kanske ringer polisen.

Samma sak är det med vargjakten – den legala jakten har gett den olagliga jägaren såna kunskaper att det nu är lättare att jaga varg illegalt. Och det som förut kunde anses som förberedelse till jaktbrott ,dvs spåra efter skogsbilvägar, följa spår osv är idag lagligt. Så nu kan du aldrig veta om den som följer vargspår gör det i ett lagligt syfte eller ej.

Nu börjar mina misstankar visa sig stämma. På det senaste Vargsymposiet i Vålådalen kom den första rapporterna som visar på ökad illegal jakt.

Totalt 80 sändarförsedda djur har dött i illegal jakt eller sannolikt dött i tjuvjakt enligt forskarna och risken för tjuvjakt var mer än dubbelt så stor innanför parkgränserna jämfört med utanför.

Det mesta tyder på att takten dessutom ökar under den lagliga jaktens täckmantel jämfört med hur det såg ut tidigare.

Att det sker en omfattande och systematisk illegal jakt står utom allt tvivel. Läs mer här

Att nu vargstammen minskar är såklart oroande – Naturvårdsverket skriver om detta här

Det totala antalet vargar i Skandinavien vintern 2015/16 beräknas till cirka 340 vargar inklusive de vargar som dött under samma period. Osäkerhetsfaktorn (konfidensintervallet) ligger mellan 340 och 559 vargar. I Sverige beräknas antalet vargar till cirka 340 vargar med ett konfidensintervall mellan 269 och 442.
Detta är en minskning från den förra inventeringsperioden vintern 2014/15 som resulterade i 415 vargar. Minskningen beror på flera faktorer. Den naturliga variationen i hur många som föds och dör kan ge stor effekt i små populationer. Licensjakten som riktats mot hela revir för att minska koncentrationen i vargtäta områden, antal skyddsjakter och illegal jakt är också anledningar till att vargstammen minskar i år.

Jag står fast vid min ståndpunkt – det är tack vare den legala jakten som den illegala ökat. Och det sker för att folk tar lagen i egna händer – därför att vi har rätt och samhället har fel. Den egoism som styr går inte att resonera med – ett fenomen som känns igen i andra samhällsdebatter.
Nu är detta inget svenskt fenomen – samma sak sker i USA

Forskarna fann att tjuvjakten på vargarna fortsatte även när jakt var tillåten.
– Idén att tillåten jakt ökar toleransen och därmed minskar tjuvjakten är en av de mest spridda antaganden kring hantering av stora rovdjur. Men den här studien visar det motsatta, säger José Vicente López-Bao på Oviedo-universitetet i Spanien.

 

Ska vi gå in på det statliga beslutet att tillåta vargjakt så är det ingen hemlighet att EU kraftigt ifrågasatt Sveriges beslut. Att Sverige undertecknat EU:s art & habitatsdirektiv verkar inte vår regering bry sig om. Den stolthet man förut kände som svensk – där vi var det land som var bäst i världen på att följa lagar och konventioner, stödja och hjälpa, medla och förhandla är i det ett minne blott. Vad som sker med vargjakten och om EU drar Sverige inför domstol, det återstår att se. Tyvärr så är ju dessa internationella lagar rätt tandlösa och mycket mer en papperstiger än ett verkligt vapen.

Det retoriska vapen som allt fler använder sig av – vi mot dem – gäller inom så gott som alla olika samhällsdebatter.

För egen del – ja jag bor i Västerbotten. Här har vi ingen varg – och det på lagliga beslut – då norra Sverige klassas som renbetesmark – och det förbjuder varg. I alla fall stationär sådan, att det varje år observeras varg i länet visar att vargen vandrar. Jag har själv funnit vargspår vid ett tillfälle. Det var när jag var ute och tog vattenprover som jag fann vargspår längst med en sandig skogsbilväg. Jag fotade och dokumenterade och skickade in till Länsstyrelsen. Utifrån mina iakttagelser så kunde inte Länsstyrelsen fastslå att det rörde sig om varg – som det ska vara – men däremot så kom det in bildbevis på en varg några dagar senare – endast nån mil ifrån den plats där jag fann spår.

Att vi sedan har enormt stora nationalparker i norra Sverige som förbjuder varg och tillåter rovdjursjakt är ju minst sagt underligt. Tänk om vi kunde lära av USA vad det gäller nationalparker. Befolkningen i USA formligen vallfärdar till sina nationalparker – se det här inlägget jag skrev för nåt år sedan – om hur mycket pengar naturturism genererar. Men i Sverige låter vi istället skjuta ihjäl vargen istället för att den kan inbringa mångmiljonbelopp.

Och när jag nu skriver om varg, Värmland och Klarälvdalens folkhögskola – ja då måste jag även lägga in detta inlägg – om grundaren av av den linje jag gick på skolan – och ett fenomen inom naturkunskap. Tyvärr har han lämnat oss, men hans minne och engagemang lever kvar i oss som hade privilegiet att lära känna honom.
Om jägare är rädda om älgen för sin egen räkning – då tycker jag de ska stödja ett förslag som jag till 100% också stödjer – skogsrenen tillbaka – ett mellansvenskt jaktbyte – exklusivt för vargen. Då får älgen större livsutrymme och jägaren slipper illegal jakt på varg. Slänger in ett inlägg om skogsrenen som jag skrev för en del år sedan.

Avslutningsvis – hoppas nu innerligt att staten inser att vargens överlevnad helt beror på hur staten beslutar om framtida vargjakter. Sluta med denna populistiska jakt och jobba för att säkerställa en livskraftig vargstam – så som art & habitatsdirektivet efterlyser så kanske vargen istället kan börja inbringa skattemiljoner som turistmagnet.