Tack gode gud (eller annan valfri attiralj) för att man bor i Sverige, detta såå civiliserade land där ord som heder och moral står som rättsnöre i samhällsdebatten.

Jag menar -vilket annat land är så måna om sina stora rovdjur att man väljer att utrota dem för att de inte ska behöva vandra land och rike kring för att finna en partner?

Alla har vi på något sätt en relation till husdjur, vi har antingen egna djur, vi växte upp med hund, katt eller annat djur, vi har släkt och vänner som har husdjur, och alla drabbas alltid av det hemska när husdjurets tid bland oss är över.
Under de år vi lever med våra husdjur upplever vi en kärlek som är okrossbar. Den glädje och trygghet man får och skänker är intensiv av ett slag som inte går att sätta ord på många gånger.
Men tyvärr är livet kantat av olyckor och tragedier – incidenter som tvingar oss att ta kontakt med sjukvården, i detta fall veterinärer för hjälp. Men,, för många är den hjälpen otröstligt omöjlig.
– Har ni försäkring? Den vanligaste frågan en veterinär ställer. Här är vår djursjukvård exakt lika som den amerikanska sjukvården för människor – med ett undantag. Här är sprutan alltid nära till hands.

Alla som drabbats vet – veterinärkostnader för många många tusen, eller en spruta för just under 1000-lappen.
– Jo, djuret är försäkrat…
– Har ni kollat att försäkringen täcker just detta ingrepp?
– Vad då?,, en försäkring är väl en försäkring?
– Jo men alla försäkringsbolag har olika paragrafer
– Ok, ska ringa och kolla, skulle behöva lite underlag från er vad det gäller..

– Vaaa? Vadå inte täcker mer än 10% av kostnaderna, då är ju försäkringen meningslös!! Det kommer ju att kosta minst 60 000 kr enligt veterinären… Jag har inte så mycket pengar....

Tänk om veterinärmottagning kunde räkna upp alla gånger de hört dessa hjärtskärande repliker från förtvivlade djurägare, som med panik i blick tittar ner på sitt djur som ligger där på britsen och med vädjande ögon ber om hjälp..

 

 

 

Svenskens förhållningssätt till djur är minst sagt komplext, samtidigt som tillhör de mest trogna naturfilmstittarna på tv så agerar vi totalt annorlunda i verkligheten.

Animal rescue  – tv-program som visar allt från statliga djurpoliser till oerhört seriösa människor som på egen basis agerar djurräddare och volontärer.
Visst låter det osvenskt – både statlig djurräddning och frivilliga som ägnar sitt liv till att rädda djur..
Det närmaste vi kommer statlig djurräddning är barmhärtig avlivning – för jisses vad vi är bäst på att avliva djur.
Och volontär? Det är ju enligt lag förbjudet att på egen hand vårda och försöka rädda vilda djur – nej de ska in till veterinären – för den sedvanliga sprutan.

Vem läste om elefanten som omhändertogs av knarksmugglare ? När myndigheterna fängslade smugglarligan så omhändertogs elefanten, och rätt snart insåg man att det var något fel på densamma.. Man fick reda på att smugglarna hade matat elefanten med heroinfyllda bananer för att den då blev lättare att kontrollera.
Vad gjorde myndigheterna – jo de påbörjade en metadonbehandling som varade i 3 år innan alla beroendesymptom var borta.. Nån som fritt vill fantisera kring en svensk lösning?
Länk:

Eller såg någon SVT:s serie i Världens Natur om norra Indien? Tyvärr ligger de programmen inte kvar så länge på play, men det var en helt fantastisk serie om hur man kände att de ödsliga skogarna efter många år av krig och tjuvjakt behövde återställas. Själva området heter Gir och jag blev fascinerad av närheten mellan människa och stora rovdjur

 

Tänk er denna scen i Sverige – ett stort vilt rovdjur som möter människor – avvaktande, försiktigt och med andan i halsen, för alla inblandade – men allt går bra. Jag kan garantera att personerna på mopeden inte blev kränkta eller kände ett behov av upprättelse..
Att området hyser en spillra av det asiatiska lejonet tillsammans med tusentals andra djurarter är en framgångssaga som vi svenskar har mycket att lära av.

När det gäller statligt djurskydd undrar jag om något land är bättre än USA? Eller åtminstone en del av de olika staterna har ett otroligt omfattande djurräddningsarbete. Tänk er att djurpoliser med befogenheter att ingripa, gripa och lagföra djurägare. Till det kommer djurräddningscentran dit övergivna eller misshandlade djur får vård och omsorg, inga sprutor för att ”förkorta” lidandet där inte.
Fast det börjar ändra sig där med – vår djurvård börjar lika den mänskliga sjukvården…
Länk:  Om försäkringsstyrd veterinärvård

 

 

Googlar man lite så ser man att statliga poliser finns i en hel del länder, så omvärlden har en mycket allvarligare syn på djurvård än vad fina Sverige har.
Här är det ju tyvärr som så att äganderätten ofta står starkare än de djur som far illa.
Med lite hjälp av internet skulle jag kunna lägga upp ett otal länkar till om hur omvärlden jobbar för att rädda sina djur, men den skattjakten skickar jag vidare 🙂

Med ett undantag: letade om ett omtalat klipp som är några år gammalt.
Föreställ er svensk landsbygd – en varg har trillat ner i en gödselbrunn och tar sig inte upp.. Jag  kan riktigt se hur folket samlas med högafflar och skjutvapen. Alla vill delta och helst får en ”selfie” med bytet efteråt..
Hur reagerar man då i Indien – där folk faktiskt kan skadas eller till och med dödas när de konfronteras med leopard eller tiger.

Och – jo jag vet – väldigt mycket är dåligt i Asien när det gäller djur..

 

 

Förutom allt detta om husdjur så är vi förmodligen det enda landet i världen som förbjuder förekomst av vissa djurarter i våra Nationalparker..
Till det kommer att Sverige kanske är det enda landet som hjälper till med kunskap gällande svår jakt på rovdjur genom att införa ”skyddsjakt”.
Tänk Afrika – där viltvårdare offrar sina liv för att skydda djur från tjuvskyttar

Fick en flashback till ett av mina äldsta blogginlägg om FN och dess arbete..

 

Och försäkringsbolaget? Tja tack vare alla undflyende paragrafer och undantag så fick ägarna unna sig en ny BMW på den bonus överskottet gav efter bokslutet.

Men – det är de väl värda??