Tänk att det som man för några år sedan såg som ett tillstånd som endast drabbade U-länder i torra och ökenlikande regioner nu är en realitet i Sverige.

Helt allvarligt, vem kunde drömma om detta scenario i detta vattenland? Vi har omkring 100 000 sjöar utspridda över landet, vi har ett uppskattat vägnät på 212 000 kilometer, omkring 11 106 kilometer järnväg, den totala längden av alla Sveriges vägnät är cirka 192 000 km = dubbelt så mycket diken

De smala vattendragen i Sverige har en sammanlagd längd på 412 000 km. Med smala vattendrag avses vattendrag som är mellan en och sex meter breda. 10 procent av landarealen ligger inom 50 meter från de smala vattendragen, och 3,6 procent av byggnaderna. Dessa byggnader kan genom sin närhet sägas ha en påverkan på 1,2 procent av de smala vattendragens sammanlagda längd. De smala vattendragens yta uppgår till ca 1 200 km2.
Länk:

Vi har vansinnigt mycket vatten i det här landet, att det regnar ofta, det kan varenda midsommarfirare gå i god för, med alla dessa sjöar och vattendrag, vart tar allt vatten vägen?
Det ska jag försöka förklara kort och utförligt i detta inlägg.

Lägger in en liten förklarande bild på hur stora areal av landytan som upptas av vägar. Det ger en liten uppfattning om vilka siffror det handlar om.

Vägarealer i hektar efter region, arealtyp, tabellinnehåll och år

 =  690 955 hektar. Det motsvarar 9605 km². Som jämförelse så är Gotland 3 184 km². Många mil diken blir det. Tänk på det när ni rör efter vägar, järnvägar, cykelbanor osv, för varje meter väg finns två meter dike. Vägområde är vägbana + diken och bakslänt.

Nu ska inte inlägget handla om dessa typer av diken. För vad man än må tycka om vägar så krävs ordentliga diken för att vägen ska bli trafiksäker, och även om vi om 50 år enbart kör 100% miljövänliga fordon så kommer kraven på hög vägstandard ändå att finnas kvar.
Nä, vi ska inrikta oss på diken som på inget sätt uppfyller några samhällsbehov, utan finns av enda orsak – ökade vinster.

Jag börjar  –

När två av landets största miljökämpar delar samma åsikt som mig, ja, då kan de ju inte vara helt fel ute 🙂

Skogsdikning med avsikt att öka produktionen i skogarna bör förbjudas i hela landet. Denna markavvattning orsakar stor skada och motverkar flera viktiga nationella miljömål, skriver Karin Åström, Naturskyddsföreningen och Christer Borg, Älvräddarna.
Länk:

Med en ökad samhällsdebatt där det helt plötsligt börjar pratas miljö bland folk som sällan bryr sig nämnvärt så är det dags att ta i med storsläggan.
Det här landet har till stor del skapat sitt välstånd genom exploatering av våra naturresurser. Skog, vatten och berg har dammsugits efter energi i alla dess former. Men nu är vi inne i ett sekel med andra krav och en annan syn på rovdriften av våra naturtillgångar. Vi kan inte längre acceptera att storbolagen knallar upp till våra makthavare och gråter aktiekursens lovsång som den ända vägen framåt. Denna kvartalsekonomi har absolut ingen bäring i ett modernt samhälle som faktiskt har ett ansvar för kommande generationer.

När jag sökte fakta om skogsdikning så var det svårt att finna siffror på hur mycket diken det finns, men det finns desto mer information kring nyttan med dikning. Texter som den nedan finns det gott om, självklart utformade för att gynna storbolag till högre vinster.
Jag har blålagt en väldigt bidragande orsak till de låga grundvattennivåerna vi nu upplever i stora delar av landet.

Produktion Många skogsdiken måste rensas för att behålla sin avvattnande funktion. Det finns få studier som visar effekten av rensningar. Dikesrening vid rätt tidpunkt och på lämpliga objekt kan innebära en tillväxtökning på mellan 0,5-1,5 m3sk per hektar och år. Skyddsdikning utförs på produktiv skogsmark för att hindra grundvattnet att stiga efter en föryngringsavverkning. Rätt utförd och på lämplig mark kan skyddsdikning underlätta för återväxten och skapa goda förutsättningar för etableringen av ny skog
Länk:

För att komma till inläggets kärna – det här med skogsdiken är det svårt att få fram fakta att räkna på och skriva om. Jag har sökt på SMHI, Skogsstyrelsen, Lantmäteriet mm, men ingenstans hittar jag några uppgifter om hur många mil skogsdiken det finns i landet. Men jag hittade en rapport från WWF –

Ett 545 ha stort område mellan Borås och Alingsås inventerades. Där fanns det cirka 3,7 km skogsdiken och 3,2 km skogsvägdiken. Om man räknar med att en kilometer dike påverkar fem hektar mark resulterar det i att den totala arealen som är påverkad av skogsdikning är 18,6 hektar och att 7 % av skogsmarken i det inventerade området är påverkad av skogsdiken och/eller skogsvägdiken. Bedömningen av dikenas produktionsnytta resulterade i att 1,2 km (32 %) av skogdikena saknade produktionsnytta. Intressant att notera att det fanns lika mycket vägdiken som skogsdiken

545 ha är inte särskilt stort, men de förhållanden som råder i just detta område går att applicera över stora delar av riket.

Undersökningar visar att det finns onödiga diken i vårt landskap. Vid sumpskogsinventeringen konstaterades att 36 % av den inventerade produktiva sumpskogsarealen var dikad och hela 45 % av sumpskogen på impediment (Skogsstyrelsen, 2000). Information om sumpskogsinventeringen finns på www-ris.slu.se. En annan uppgift från Skogsstyrelsen är att det finns mellan 1,1 miljoner hektar dikade torvmarker varav 400 000-600 000 hektar behöver dikas eller dikesrensas med jämna mellanrum för att behålla en god produktion. Resterande 500 000 -700 000 bedöms inte behöva rensas på grund av att de eller nedströms områden har höga naturvärden eller att den dikade marken har dålig tillväxteffekt och därmed dålig lönsamhet (Henrikson, 2005). Ytterligare en uppgift är att det sedan år 1850 har dikats på torvmarker med syfte att producera skog på mer än 1,5 miljoner hektar. Av dessa är 300 000 hektar fortfarande impediment (Hånell, 2006). De onödiga diken som inte bidrar till ökad bonitet skulle kunna vara objekt för hydrologisk restaurering genom att skogsdikena läggs igen.

Slutsatsen är lika enkel som svårlöst – orsaken till det allt mer alarmerande låga nivåerna av grundvatten stavas skogsbruk. Den produktionsnytta skogsdikningen ska medföra för den enskilde skogsägaren får sitt negativa utfall för allas behov av grundvatten. För vi måste även ta med i beräkningen vad varje avverkat träd innebär. På en hektar skogsmark med fullvuxna träd så finns kanske 600 träd – varje träd dricker per dag 50 liter. När alla dessa träd avverkas så blir följden att regnvattnet rinner bort, ofta i diken som leder till mindre vattendrag, ut i större vattendrag och slutligen ut i havet. Så förutom att det inte längre finns träd som dricker upp regnvattnet – en riktig skog (mycket sällsynt) skapar sitt egna lilla ekosystem där vattnet är en del av mykorrhizans förunderliga värld.

Produktiv skogsmark är mark som är lämplig för skogsproduktion och som inte i någon större omfattning används för något annat ändamål. Idealproduktion är minst 1 m³sk per hektar och år. Det finns cirka 23,6 miljoner hektar produktiv skogsmark i Sverige, det vill säga 58 procent av landarealen, varav cirka 0,9 miljoner hektar finns inom nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden. Uppgifterna i följande avsnitt avser den produktiva skogsmarks­arealen som inte är undantagen från skogsbruk inom ovanstående skyddsformer.
Länk:

Förutom avverkning och dikning så förkommer det alltid markberedning, självklart är syftet med den att gynna nya plantor. Myllan i en skog är full av frön från de träd som växer där, Om det skulle brinna i skogen, eller om en storm drar fram och fäller stora delar av skogen, så finns det frön som bara längtar efter att börja gro. Men markberedning och dikning skapar bättre levnadsvillkor för plantor som skogsbolagen tillhandahåller, än för de längtande fröna i marken.

På kartan till vänster ser man arealen för skogsdikning. Och till höger ser man nuvarande grundvattennivåer

Lägg sedan till alla mil av vägdiken så förstår man rätt snabbt att låga grundvattennivåer är självförvållat. För att regnvattnet ska filtreras ner till grundvattnet så krävs det att regnet stannar kvar där det faller. Det talas mycket om faran med hårdgjorda ytor, (asfalt, betong osv) som en stor orsak till de låga nivåerna. Som vanligt (höll jag på att skriva) så gäller det för myndigheterna att skydda ekonomiska intressen, så som jord och skogsbruk från allmänhetens granskande ögon.
Att det nu varnas för ännu lägre nivåer och att det inte ska slösas på vatten kommer som ett brev på posten (vi låtsas att Nordpost är det gamla Postverket) – men sådana uppmaningar är ju självklart lika verkningsfulla som ett plåster på isbrytare.
Den första och bästa åtgärden är att börja lägga igen diken, främst skogsdiken. Skogsindustrin får ursäkta, men det ligger i nationens intresse att förse vår natur, våra djur och fåglar och främst människorna själva med vatten.
Den andra åtgärden handlar om samhällsbyggnad. Vi måste börja bygga samhället på ett mer hållbart sätt och inkludera regnvattnet i kretsloppet på ett helt annat sätt än i dag. Istället för att leda allt vatten ner i diken och dagvattenbrunnar så måste vi få vattnet att stanna ovan jord. Den gamla tidens branddammar borde komma på tapeten igen – nu med ett annat syfte.

Ett annat sätt är som exemplet ovan – tänk er ett miljonprogram med syfte att tillvarata allt regnvatten – ett landsomfattande program som genererar både samhällsnytta kombinerat med ett miljömedvetande. Här saknas garanterat inte fullt funktionsdugliga lösningar. Vi har under alltför många år sett regnvatten som en styggelse, när det i själva verket är en av grunderna i ett ekologiskt system. Vad det gäller jordbruk är det svårare, vi behöver alla den mat som produceras på åkrarna, men vi måste leda markavvattningen till reservoarer i stället för att leda bort det i närmaste vattendrag. Idéerna växer garanterat som svampar ur jorden (fyndigt värre) om bara myndigheterna tar tag i verkligheten så snart som möjligt..

Nä nästa politiska propp måste ske i skogen..