Det här inlägget är en fortsättning på mitt inlägg om de alarmerande låga grundvattennivåerna – främst i södra Sverige.
Den som inte har läst det kan göra det via den här länken för att lättare förstå det här inlägget.
För att sammanfatta det inlägget så handlar det i stora drag om att den främsta orsaken till de sjunkande grundvattennivåerna beror på att vi dikar bort så gott som allt regnvatten. Inom tätbebyggda områden rinner regnet bort i brunnar, utmed våra tusentals mil väg finns dubbla längden diken, i all produktionsskog dikas och markbereds det, och våra åkermarker dränerar bort allt regnvatten ner i närmsta vattendrag.

Sambandet mellan låga grundvattennivåer och skogsbränder synliggörs bäst om man flyttar blicken över till vår stora granne i väst, och då till de västligaste delarna av det landet.
Vi är rätt vana vid krigsrubriker från Kalifornien där skogsbränder härjar överallt, hela tiden.

 

 

En karta över Kalifornien som visar torka och låga grundvattennivåer

 

 

En karta över aktuella skogsbränder i Kalifornien.

 

Nu är dessa bilder några år gamla, men sambandet går inte att förneka, och nu har det har faktiskt regnat så pass att det just nu inte är akut fara för stora omfattande bränder. Men den som följer med i den svenska debatten känner igen bilderna.

 

 

 

 

Allt det är röda är grundvattennivåer mycket under normala

 

Här är en karta som visar vart Sala ligger

 

Skogsbranden i Västmanland 2014 var en skogsbrand som bröt ut 31 juli 2014 på ett kalhygge i nordöstra delen av Surahammars kommun, nära gränsen till Sala kommun. Det var den största skogsbranden i Sverige sedan åtminstone 1950-talet med 13 800 hektar drabbad skog och ungefär 25 nedbrunna eller brandskadade byggnader. Branden krävde ett dödsoffer.

Räddningsinsatsen avslutades officiellt den 11 september.
Länk:

 

Det som skiljer Sala-branden från det vi kan kalla en normal skogsbrand är intensiteten i branden, främst i markvegetationen. En skogsbrand brukar som regel svepa fram och bränna både markväxter och träd, men själva jordlagret under vegetationen brukar klara sig rätt bra, vilket resulterar i en ganska snabb återväxt. Men Sala-branden tog mycket hårdare på jordlagret och brände bort allt, ner till sten och block.
Nu blir det ju spekulation – men lek med tanken på att det inte fanns skogsdiken, det var inte markberett och alla utdikade våtmarker hade funnits kvar – hade det blivit samma förödande konsekvenser? Jag tror inte det.

Men det här med grundvatten och skogsbrand tänker nån – hur  det ha ett samband? Grundvatten har vi ju lärt oss ligger långt ner i backen, och skogsbränder sker ju som bekant uppe på ytan.

Jo här kommer ett ord som är krångligt att säga och än värre att att skriva  – Mykorrhiza  – den osynliga världen under ytan. Eller inte helt osynlig för varje höst springer hundratusentals svenskar ut i skog och mark – ofta till sitt lilla ”hemliga ställe” för att plocka svamp. Och svampar är den synliga delen av det krångliga ordet

 

 

 

Mykorrhiza är komplexet mellan en svamps hyfer/mycel (svamptrådar) och en växts rötter när dessa lever i symbios med varandra. Genom att fina underjordiska svamptrådar tränger in i rötterna, hjälper svampen växten att ta upp vatten och närsalter, samtidigt som den får organiska föreningar från växten.

Tittar man lite mer noggrant så ser Mykorrhiza ut som ett otroligt finmaskigt nät.

 

Detta fina nät av svamptrådar är själva livsnerven för alla växter. Det är detta nystan av trådar som förser växterna med vatten, mineraler och annan näring som krävs för att växterna inte ska torka ut och dö.
Det är därför skogsdikning och markberedning är så skadligt och utgör en stor risk för bränder. När man kapar av alla dessa svamptrådar med maskiner så blottlägger man markfönan för solens obarmhärtiga strålar. För även om det har legat snö eller om det har regnat så finns inte längre kapillärkraften i dessa trådar för att suga upp vatten till markytan, utan vätan som fanns rinner bort, ner i större diken, och så småningom ut i ett vattendrag.

Det vore inte så stor katastrof om det var en engångsföreteelse för dessa svamptrådar är skapta till att växa snabbt och är programmerade att finna vatten. Men, när förutom att vi kapar svamptrådarna på ytan som försvinner grundvattnet, dels för att vi dikar bort det, men även för att vi suger upp det till vårt vattenberoende i hemmen och i jordbruket.

 

Att träd har har stora rotsystem det tror jag alla känner till, men att denna Mykorriza är en symbios med trädens rotsystem är mindre känt. Det är Mykorrizan som tillsammans med rotsystemet gräver sig till grundvattnet, som kan ligga djupt ner, allt från några meter ner till 10 meter eller ännu djupare.
Och om vi då kapar trådarna på ytan, vilket i sig är en signal till de djupaste delarna av rotsystemet att söka sig djupare, samtidigt som vi pumpar upp det redan sinande grundvattnet, ja då begriper man – det uppstår torka i markvegetationen. Och torr markvegetation = ökad risk för brand.
Lägg sedan till den 3:e delen i ekvationen – minskad nederbörd på grund av klimatförändringarna – ja då ökar risken för brand rätt rejält.

Så även om nu Regeringen ska satsa 200 miljoner på att skydda och återställa våtmarker så krävs det mycket större insatser för att råda bot på faran. Om detta skrev jag i det förra inlägget.
Om det sker en ökning av skogsbränder så kommer naturligtvis försäkringsbolagen att säga stopp. De existerar ju inte för att hjälpa utsatta, utan för att tjäna så mycket pengar som möjligt, och en ökning av skogsbränder kommer i första skedet att leda till kraftigt höjda avgifter för landets alla skogsägare – steg 2 – försäkringsbolagen slutar försäkra och lägger ansvaret på staten – det vill säga du och jag.
För det 3.e scenariot – att de som är skyldiga till alla skogsdiken, och all markberedning och all dränering av våra marker ska få betala för att återställa den förstörda naturen, det är ett otänkbart scenario.